Händer det något finns det många stolar mellan vilka ansvaret kan hamna, skriver Peter Bergh, förbundsordförande för Brandmännens Riksförbund.
Brandmän har bara två veckors utbildning! Nyheten detonerade som en bomb i medier och hos allmänheten i veckan.
Tanken med preparandutbildningen, alltså brandmansutbildningens två första veckor, är att man ska ha en grund att stå på inför den kommande utbildningen. Efter preparanden är man med på olika övningar och följer med sin grupp på larm utan att ha några större, komplicerade eller rent av farliga uppgifter. Farliga för sig själv och för de man undsätter.
I tanken alltså.
Brandmännens Riksförbund har varit starkt drivande för att få till nationella räddningstjänstutbildningar med tron att de skulle borga för kvalitet och möta kommunernas behov av kompetent räddningspersonal.
När Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, tog över efter Räddningsverkets sorti gjorde de sig av med två av fyra skolor. Det gav möjlighet att spara två miljoner kronor till investeringar och tryggad utveckling för branschen.
I tanken alltså.
Utbildning, kompetens och rekryteringsfrågor är i allra högsta grad en framtids- och arbetsmiljöfråga och det är oerhört svagt att det inte sker eller har skett något på de områdena inom räddningstjänsten.
Dessutom inför man fler arbetsuppgifter för det fåtal brandmän som finns kvar och kompetenserna som krävs för dessa ska de helst redan ha när de rekryteras. Det är också kompetenser utanför grunduppdraget, som är att släcka bränder och åtgärda olyckor.
Det finns många stolar mellan vilka ansvaret kan hamna. Ansvaret för av- och nedrustning, utbildning och övning, prioritering av uppdrag och räddningstjänstens förmåga vilar på MSB och Länsstyrelserna har ansvar för tillsynen av kommunernas uppgifter. SKL, inrikesdepartementet och försvarsutskottet är också viktiga parter.
Men ingen verkar veta vilket ansvarsområde de har. Och när ingen vet, kan vad som helst hända.
Som att Södertörns brandförsvarsförbund går en helt egen väg och rekryterar efter minimikrav för att få ett bredare underlag i andra kompetenser för att sedan utbilda internt några veckor för att göra sina nyanställda till ”brandmän”.
”Södertörn är ett exempel på en modern brandkår” skriver en avdelning på MSB om detta. En annan avdelning skriver att ”det får långsiktiga negativa konsekvenser för räddningstjänstens totala förmåga”.
Skadeutvecklingen verkar ha gett några på myndigheten insikt om att de behöver räddningstjänsten, som de medverkar till att lägga ned och omorganisera. Men den insikten är kanske på en tredje avdelning?
Det är inte ofta jag kräver någons avgång, men om man i ett par decenniers tid framhärdat med självsäkra prognoser om bättre och tryggare räddningstjänst utan att så sker, är det dags för självrannsakan.
Ledningen vid MSB är otydlig och verkar inte ta något egentligt ansvar. Myndigheten har otydliga uppgifter och en rad uppdrag som likt gökungar ätit ut svensk räddningstjänst från boet.
Svensk räddningstjänsts förmåga håller på att förintas och grunden för landets säkerhet och trygghet urholkas. Det var väl inte tanken?
Peter Bergh, förbundsordförande vid Brandmännens Riksförbund
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
