Brandmuren håller på att falla

Tyskland går till ett ödesval den 23 februari.

Tyska frågor är också i hög europeiska. Det som händer i Berlin sätter sina spår i Bryssel och i Boden. I varje fall indirekt. Och nu befinner vi oss vid ännu en vändpunkt i Tysklands historia.

Länge dominerades västtysk politik av två stora folkliga partier. Socialdemokraterna (SPD) och Kristdemokraterna (CDU och CSU) kunde samla 90 procent av väljarna. De förvaltade och samsades om den tyska modellen, i en om man så vill socialdemokratisk och kristdemokratisk tolkning av ”den sociala marknadsekonomin”. Även efter murens fall och Tysklands återförening har politiken konvergerat mot höger-mitten och vänster-mitten, de två partierna har växelvis regerat.

De senaste två decennierna har en stor koalition mellan SPD och CDU dessutom närmast varit normaltillståndet.

Liberalerna åker ur?

På ytan kanske det tyska nyvalet inte ser så dramatiskt ut. Kristdemokraterna blir åter största parti och kommer att kunna bilda regering. Men med vem? Det är den stora frågan. De tre partierna i den så kallade trafikljuskoalitionen (Socialdemokraterna, De gröna och Liberalerna) tappar däremot väljare. Regeringen föll med buller och brak i slutet av förra året.

Liberalerna (FDP) valde att frondera mot SPD och så sprack den där spretiga regeringskonstellationen. CDU och SPD har varit pragmatiska maktpartier med en förmåga att kompromissa. FDP är ett mindre parti och mer ideologiskt drivet och mer ängsligt. Kanske hoppades FDP på att förbättra oddsen i ett kommande val genom att frigöra sig från regeringsmaktens bojor. Så verkar inte ha blivit fallet. Mycket pekar nu på att partiet åker ut ur förbundsdagen helt och hållet.

Osäkerheten har förstärkts av att två nya partier har marscherat fram. Högerradikala Alternative für Deutschland (AfD) kommer med all säkerhet att bli andra största parti i valet. Invandringen och islamistiska vålds- och morddåd har också färgat valrörelsen.

Även den tidigare vänsterpolitikern Sahra Wagenknechts nya parti BSW, som är en kombination av nationalism, konservatism och radikalism, kommer förmodligen in i förbundsdagen. I några delstatsval i östra Tyskland fick AfD och BSW ett uppseendeväckande stort stöd. I Thüringen styrs dessutom AFD av sin mest extrema del. Så där valde CDU att bilda koalition med bland annat BSW istället.

Tidigare distans till ytterhögern

Det säger en del om hur extremt AfD är och hur laddat ett eventuellt samarbete är för CDU, som alltid hållit distans till ytterhögern, även om partiet och inte minst systerpartiet i Bayern, CSU, periodvis varit mycket högerorienterat. Nu verkar det inte gå lika bra för BSW i det federala valet. Men AfD ökar åter sitt stöd, efter att ha backat i valet 2021. Opinionsmätningar visar att BSW och AfD får mellan 25 och 30 procent av väljarstödet.

Detta är förstås laddat med tanke på Tysklands nazistiska och kommunistiska förflutna. I Västtyskland var kommunistpartiet förbjudet. Och nynazistiska partier gick samma öde till mötes när de dök upp. Efter murens fall upprättades en brandmur mot såväl yttervänstern som ytterhögern. SPD hade efter tidigare val kunnat bilda en rödgrön regering med Die Linke och De gröna, men valde istället att bli junior partner i en CDU-ledd koalition. På delstatsnivå har saken inte varit lika laddad. Men brandmuren mot AfD har tidigare varit självklar, inte minst för CDU som så att säga ligger närmast.

Men nu håller den brandmuren på att falla. Den 29 januari är ett märkesdatum i det här avseendet. CDU:s ledare Friedrich Merz valde att lägga fram en motion om att ytterligare skärpa invandringspolitiken och sökte stöd från AfD. Vilket han också fick. Detta har tidigare varit en no-go-zon. Istället har beslut av det här slaget trumfats igenom med breda överenskommelser över blockgränserna.

SPD:s kansler Olaf Scholz jämförde Friedrich Merz med Viktor Orbán och kallade vägvalet för oförlåtligt. Alice Weidel som leder AfD kallade däremot detta en ”stor dag för demokratin”. Men motdemonstrationerna har avlöst varandra. En ny dimension har kommit in i valrörelsen. Det är upphetsat och laddat. Men kommer det att påverka valresultatet?

Merz vänder sig högerut?

Allt kokar, när det kommer till kritan, ned till vem Friedrich Merz ska regera med efter valet. Kommer brandmuren mot AfD att rivas helt och hållet? Det som ligger närmast tillhands i så fall är väl att samarbeta med AfD men regera i minoritet, ungefär som Ulf Kristersson i Sverige. Men en minoritetsregering skulle vara ett nytt påfund i tysk politik; minnena av alla svaga regeringar under Weimarrepubliken avskräcker fortfarande. Så ett regeringssamarbete med AfD är nog fortfarande ett för stort steg. Även för Friedrich Merz. Eller?

Andra alternativ är att vända sig till De gröna eller Liberalerna. Det historiskt mest näraliggande vore väl att fortsätta att samarbeta med SPD. Vilket skulle leda till ännu en stor koalition.

Det som talar för att Friedrich Merz vänder sig högerut är att han lutar mer åt höger än föregångaren Angela Merkel. Hans politik går till stora delar stick i stäv med SPD:s ambitioner. Tyskland befinner sig återigen i en djup ekonomisk kris och svacka, inte minst för tysk bilindustri, så viktig för den tyska ekonomin. Det är inte en liten kris för Tyskland, och utmanar självbilden som en politisk och industriell stormakt. Merz ser gärna avregleringar för kicka igång ekonomin igen. Och verkar inte lagd åt samförstånd i mitten.

Tyngdpunkten förskjuts i EU

Till historien hör att Merz och Merkel representerar två olika falanger i tysk kristdemokrati. Merkel har också kritiserat Merz beslut att bjuda in i AfD i värmen. Merz och Merkel har varit i luven på varandra och stridit om makten i CDU i flera decennier. Merz förlorade maktkampen och lämnade politiken för drygt 20 år sedan.

Men nu är han tillbaka.

Med ett starkt stöd från andra kristdemokrater som varit i opposition mot Merkel. Inte minst den så kallade ”Andenpakten” som ett antal unga kristdemokrater slöt under en flygresa över Anderna 1979. De lovade att alltid stödja och hjälpa varandra. Andenpakten har levt vidare som en informell krets eller fraktion i Kristdemokraterna. Merz tillhör detta nätverk.

Tyskland kommer alltså med stor säkerhet att ta ett steg till höger efter valet den 23 februari Frågan hur stort och långt det steget blir. Blir det ännu en normalisering av ett högerradikalt parti, såsom skett i en rad andra länder? Den högerradikala och populistiska vågen är för tillfället vår tids stora politiska trend.

I Storbritannien är Nigel Farages Reformparti nu större än både Labour och Tory i de senaste opinionsmätningarna. En tysk regering som bjuder in ett av Europas mest extrema högerpartier i regeringen eller som stödparti var bara för några år sedan en otänkbar tanke. Nu kan vi vara där.

Vi talar om EU:s viktigaste land och Europas största ekonomi. Tyskland kommer att röra sig högerut, frågan är bara hur långt Merz vill och vågar gå. En sak är säger, tyngdpunkten i hela EU kommer att förskjutas – i fel riktning.

Håkan A Bengtsson