Protesterna mot Brasiliens president Dilma Rousseff växer. Men det gör också stödet. I 20 delstater hölls i veckan demonstrationer mot kravet på att ställa presidenten inför riksrätt, skriver Anna de Lima Fagerlind.
Dilma Rousseffs framtid som president hänger på en skör tråd. Brasiliens största parti PMDB har dragit sig ur regeringssamarbetet och kräver att de sex ministrar som tillhör presidentens Arbetarparti (PT) avgår.
Det innebär att oppositionen kan vinna misstroendeomröstningen som väntas hållas i kongressen i maj, och att Dilma (som hon kallas i Brasilien) i så fall kan ställas inför riksrätt.
Bakgrunden är den korruptionsskandal som avslöjats i det statliga oljebolaget Petrobras. Flera byggföretag misstänks ha betalat mutor till chefer inom Petrobras för att vinna kontrakt, däribland svenska Skanska. Betalningarna skedde under Dilmas tid som ordförande för Petrobras. Men det är inte det hon nu utreds för, utan för att hon misstänks ha mörkat ett budgetunderskott med pengar från statliga banker.
Missnöjet med presidenten har växt i takt med Petrobras-skandalen och allt fler demonstrationer hålls nu runt om i landet med krav på hennes avgång.
Men det höjs också röster för Dilma. I torsdags hölls demonstrationer i 20 av Brasiliens delstater. Demonstranterna protesterar mot kravet på att ställa presidenten inför riksrätt, som de anser hotar demokratin.
Flera av Dilmas anhängare menar att hon är utsatt för en kupp, och att hennes politiska motståndare försöker ta makten ifrån henne utanför politiska val.
De delade åsikterna kring Dilma är delvis en klassfråga. Dilma – liksom hennes företrädare Lula – har fått sitt stora stöd från arbetarklassen. Hon tillhörde vänstergerillan och kämpade mot militärdiktaturen under 1970-talet, då hon också satt fängslad i två år och utsattes för tortyr.
De som nu kräver hennes avgång tillhör främst medel- och överklass. Liksom stora delar av det brasilianska näringslivet vill de inte, och har aldrig velat, ha en socialistisk president. Men under Lula gick det inte att klaga på Brasiliens tillväxt. Landets ekonomi växte till en av de största i världen.
Nu är läget ett annat.
Brasilien befinner sig i ekonomisk kris. Tillväxten är negativ för andra året i rad och BNP väntas landa på -3,6 procent i år. Det gör rösterna som talar för en mer marknadsstyrd ekonomi starkare, och stödet för Dilma ännu svagare.
Brasiliens största mediebolag O´Globo stöttar inte heller presidenten, vilket sägs vara ett av skälen till att demonstrationerna för Dilma inte har fått samma uppmärksamhet som dem som kräver hennes avgång.
Dessutom är Dilma landets första kvinnliga president. Trots att Brasilien ligger före Sverige på just det området är det långt ifrån ett jämställt land, och motståndet mot en kvinna som ledare ska inte underskattas.
Men klass och kön kan inte förklara hela den protestvåg som växt fram mot Dilma och arbetarpartiet PT. Det går inte att bortse från de många korruptionsanklagelserna kring henne och Lula, och det finns en stor besvikelse bland många inom arbetarklassen kring att även »deras« presidenter tycks ha fallit för mutfrestelsen.
Frågan är vad som kommer att hända om Dilma nu tvingas att avgå. Korruptionen försvinner inte med henne, det är ett som är säkert.
Vicepresident Michel Temer från PMDB-partiet blir i så fall den som tar över presidentposten, åtminstone tillfälligt. Även han utreds för inblandning i Petrobras-skandalen.
Anna de Lima Fagerlind
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
