Krisen för euron och euroländerna sätter EU under stor press. Svaret är det förväntade, nu vill unionen stärka greppet över medlemsländernas finanspolitik när den gemensamma valutan fungerar dåligt. Statsbudgetar ska granskas i förväg, EU-kommissionens makt över den ekonomiska politiken ska stärkas och möjligheterna till ekonomiska sanktioner mot de medlemsländer som har underskott ska öka. En permanent mekanism för att hantera akuta skuldkriser ska inrättas i EU. Detta kräver att EU:s fördrag ändras. Ett förslag på fördragsändring ska arbetas fram redan på Europeiska rådets möte om någon vecka.
En förändring av EU:s fördrag har stor betydelse. Ändå har det varit i stort sett tyst nu när unionen ska ges större makt på ett centralt område för medlemsländerna. Den ökade makten över finanspolitiken ska inte bara omfatta euroländerna utan även ickeeuroländer som Sverige. Även vi ska enligt förslagen på nytt regelverk kunna straffas ekonomiskt med indraget EU-stöd eller böter om vi inte skär ner när EU kräver det. Dessa förslag får stöd av Sveriges regering trots att det var just denna centralstyrda ekonomiska politik som väljarna klokt nog röstade nej till i folkomröstningen om EMU 2003. Det finns en logik i att euron behöver en mer centralstyrd ekonomisk politik om valutan ska överleva, men vi har valt att stå fria delvis just därför.
Vänsterpartiet ser ingen anledning att ge EU mer makt över svensk finanspolitik. EU:s svar på krisen kan inte heller bara vara nedskärningar. Vi behöver i stället hårdare regleringar mot finansspekulation, investeringar för arbete och klimatomställning och en politik där de spekulanter som orsakade krisen får vara med och betala den. Det är också tydligt att euron i sig gör krisen värre och svårare att hantera. I stället vill vi att fördragsändringen används för att stärka EU:s sociala dimension.
De senaste åren har EU:s domstol i en rad domar underkänt vår arbetsrättsliga modell och i praktiken inskränkt fackföreningarnas konflikträtt. Enligt EU kan vi inte kräva samma villkor med kollektivavtal på arbetsmarknaden för arbetstagare från andra EU-länder. Det innebär en öppen diskriminering av arbetskraft från andra EU-länder och på sikt ett hot mot svenska löntagares rättigheter. Tvärtemot vad EU:s tillskyndare har hävdat så öppnar unionen nu för social dumpning och hotar den svenska arbetsrättsliga modellen.
Men detta kan rättas till genom att EU-fördraget tillförs ett socialt protokoll som garanterar att den som arbetar i andra EU-länder ska ges samma rättigheter och samma avtal som arbetstagarna i värdlandet. Om inte det är möjligt att uppnå för hela EU så bör regeringen åtminstone se till att ett protokoll som skyddar svensk arbetsmarknad och svenska kollektivavtal tillfogas EU-fördraget. Den kommande fördragsändringen innebär en unik möjlighet att skydda den svenska modellen på arbetsmarknaden och skapa ett mer socialt EU. Det är något av nu eller aldrig, vid fördragsändringen har Sverige vetorätt. Hittills har Socialdemokraterna, märkligt nog, inte velat använda de möjligheter som fördragsändringen öppnar. Om partiet menar allvar med att skapa ett löntagarnas EU så finns alla möjligheter att agera med oss vänsterpartister och nu ta striden för svensk arbetsrätt.
Ska EU vara en union som räddar banker och sin valuta men som samtidigt river ner välfärden i medlemsländerna och angriper löntagarnas rättigheter? Om arbetarrörelsen accepterar det så har den helt tappat färdriktning i EU-politiken. Genom att nu ta strid för löntagarnas rättigheter kan vi visa att en annan väg är möjlig att gå.
Josefin Brink och Jonas Sjöstedt, riksdagsledamöter för Vänsterpartiet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
