Det finns många anledningar att vara orolig över utvecklingen i förskolan. En är bemanningen, det vill säga hur många barn som finns i varje barngrupp, och hur många förskollärare och barnskötare.
Bemanningen blir allt sämre i svensk förskola. Inte minst med tanke på att förskolans uppdrag har vuxit (det är inte längre barnomsorg, utan skolverksamhet med en egen läroplan), det är fler yngre barn inskrivna, barnen vistas allt längre dagar på förskolan, och förskolebarnens vistelsetider har ökat. Det får konsekvenser. I en ny rapport från Kommunal vittnar drygt var fjärde barnskötare att de anser att den otillräckliga bemanningen utgör en risk för barnen dagligen eller minst någon gång i veckan. Till exempel för att en person är helt ensam med barnen. Det handlar om fysiska risker, att barnen gör illa sig. Men med låg bemanning kommer så klart också andra risker, som att inte få tillgång till den stimulans och det lärande som läroplanen för förskolan utlovar, och som i sin tur lägger grunden för att lyckas i skolan. Och i livet.
Det finns riktlinjer för barngruppsstorlekar, men de följs inte. Ungefär varannan åldersindelad barngrupp i Sverige är för stor i relation till Skolverkets riktmärken för barngruppernas storlek, konstaterar Kommunal. Däremot saknar Sverige riktlinjer för bemanningen, det vill säga personaltätheten.
Förskolorna lider av samma dysfunktionella finansieringssystem som grund- och gymnasieskolorna
Kommunals slutsats är naturlig: Sverige måste lagstifta om både personaltätheten och om barngruppernas storlek.
Norge har infört en sådan lagstiftning: max tre barn i åldern ett till tre per anställd, och max sex barn per anställd för barngrupper med barn i åldrarna tre till fem.
Sepideh Westerberg, Kommunals utredare som har skrivit rapporten ”Rätt bemanning och barngruppsstorlek för en likvärdig förskola” vittnar om att det finns barngrupper i Sverige med 23 små barn i en grupp med tre personal. I Norge hade en sådan grupp haft tillgång till sju vuxna. Istället för tre. En dramatisk skillnad.
Kan inte de kommuner som vill göra något åt detta?
Bristen på resurser är såklart ett problem, som Emilia Bjuggren, S-politiker med ansvar är förskolorna i Stockholms stad konstaterar.
– Allt trattar ner i att om vi ska ha världens bästa välfärd måste vi också ha en skattefinansiering som klarar av att bära den. Och kommunerna har drabbats hårt av inflationen, och staten som har rekordlåg statsskuld har dragit sig tillbaka: statens finansiering av välfärden har på ett par decennier gått från hälften till en tredjedel, påpekar Emilia Bjuggren i en intervju i AiP.
Men brist på resurser är inte det enda problemet. Det är plågsamt att inse, men även förskolorna lider av samma dysfunktionella finansieringssystem som grund- och gymnasieskolor. Det finns en slags skolpeng också för förskolor, som gör att vinstdrivande privata förskoleföretag har rätt till samma genomsnittliga ersättning per barn som kommunens egna förskolor.
Så om kommunen väljer att satsa på förskolan, och höja anslaget så att det går att anställa fler förskollärare och barnskötare, så måste de höja anslaget också till de vinstdrivande förskolorna. Som (i avsaknad av rättsligt bindande bemanningsriktlinjer) kan ta höjningen av anslaget och skicka det vidare direkt till sina aktieägare.
Nu minskar barnkullarna. Det gör att många kommuner kommer att få ett överskott på förskoleplatser. När det blir färre barn i barngrupperna, på enskilda avdelningar eller hela förskolor, så ökar kostnaden per barn. Den ökade kostnaden förvandlas till en ökad intäkt för de privata vinstdrivande förskolorna, som – ja det behöver kanske inte upprepas –, kan skicka pengarna direkt till sina aktieägare.
Det måste vara så deppigt att vara förtroendevald politiker med ansvar för förskolan, och sitta fast i den här rävsaxen. Minsta lilla satsning genererar en straffavgift som måste betalas till multinationella investeringsfonder, som den som äger Academedia, Sveriges största skolkoncern.
Men det är inget emot hur deppigt det måste vara att ha barn i ett sådant girigt förskolesystem. Eller att vara barn, för den delen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
