Bristande stöd för utsatta i sexuell exploatering

debatt Med kompetenshöjande föreskrifter och allmänna råd kan vi arbeta för att personer utsatta i kommersiell sexuell exploatering ska bli bemötta på ett korrekt sätt. Det är hög tid för förändring, skriver Saga Brodersen från Inte Din Hora. 

Det var varmt i lokalen och halvdruckna kaffekoppar fanns stationerade på flera ställen ovanpå det långa mötesbordet. Där fanns också sju vuxna med bekymrade blickar som vilade på en späd tonåring, sittandes vid vänstra kanten av bordet. Hon var en “belastning” sa dem. En tonåring med “ett självskadebeteende och ett socialt nedbrytande beteende”.

Att hon blivit utsatt för brott kom ej på tal, istället pratades det om eventuell placering på låst institution, så kallade SIS-hem. Enligt de vuxna behövde hon låsas in och kontrolleras för att familjemedlemmar skulle få avlastas det tunga ansvaret som de vuxna menade var tonåringen själv.

Att förövarnas hot, efterfrågan och gränsöverskridning var grunden till hennes utsatthet pratades det aldrig om. Istället var det tonåringen som utsatte sig själv för risk, enligt vuxenvärlden. Hon lämnade mötet med en klump i hela magen. Det var alltså hennes eget fel att förövarna utsatte henne för brott?

Socialstyrelsen rekommenderar idag att myndigheter som kommer i kontakt med minderåriga ställer frågor om våldsutsatthet, men kommersiell sexuell exploatering finns inte med i dessa rekommendationer. Det är även vanligt att dessa barn får behandling för ett “självskadebeteende” snarare än för trauma. Dessutom är det inte heller ovanligt att dessa barn och unga inte ses som brottsoffer och att ingen polisanmälan görs, trots vetskapen om att barnet blir utsatt för brott och att brottsutsatta barn har rätt till skydd, stöd och rehabilitering. 

För det första: barn som har sex mot ersättning är alltid utsatta för brott.

Det råder även stora kunskapsbrister i det utbildningsmaterial framtaget av Socialstyrelsen, anpassat för socionomer och andra yrkesverksamma som kommer i kontakt med personer utsatta i kommersiell sexuell exploatering. I materialet skriver Socialstyrelsen att “barn och unga som har sex mot ersättning kan vara utsatta för brott och därmed att betrakta som brottsoffer”, samt att “ett socialt nedbrytande beteende kan vara att den unge prostituerar sig”.

För det första: barn som har sex mot ersättning är alltid utsatta för brott. En vuxen ska inte kunna köpa sex av barn, det ska alltid ses som ett övergrepp.

För det andra: att kalla en brottsutsatthet för ett “socialt nedbrytande beteende” är att lägga skulden på den utsatta istället för hos förövarna. Att låsa in barn och betrakta dem som kriminella, när det som behövs är traumavård med specialistkompetens för sexuella övergrepp, är ofattbart. Att socionomer behöver använda sig av detta utbildningsmaterial och utgå från den socialtjänstlag vi har idag där denna mening ofta nämns, är högst oroande. Resultatet blir att barn och unga inte får den hjälp som behövs samt skuldbelägger sig själva. 

Det finns heller inga tydliga handlingsplaner och nationella föreskrifter även när det gäller vuxna, såsom det finns för exempelvis våld i nära relation. Att socialsekreterare inte vet vad för typ av insats som ska ges till personer som far illa i sexuell exploatering är därför på ett sätt förståeligt, men trots det oacceptabelt.

Socialstyrelsen måste ges i uppdrag att skapa nya föreskrifter och allmänna råd för personer som utsätts i prostitution och andra former av kommersiell sexuell exploatering.

I dessa föreskrifter ska det exempelvis ingå att barn som utnyttjas sexuellt mot ersättning alltid är brottsoffer samt att personal inom vård- och psykiatrin ska utbildas för att inte behandla kommersiell sexuell exploatering som ett självskadebeteende.

I föreskrifter när det gäller vuxna ska det även framgå att inkomster från prostitution inte ska räknas in när beslut om försörjningsstöd tas, samt att utsatta i prostitution vid behov ska få skyddat boende. Vuxna som söker ekonomiskt bistånd hos socialtjänst för att kunna sluta sälja sex nekas stöd eftersom personerna tjänade pengar genom kommersiell sexuell exploatering månaden innan, vilket leder till att de tvingas fortsätta försörja sig genom att sälja sex. Det förekommer även att personer som är våldsutsatta och hotade av en torsk eller hallick nekas skyddat boende på grund av att våldet inte påstås vara “våld i nära relation”. 

Med kompetenshöjande föreskrifter och allmänna råd kan vi på ett nationellt plan arbeta för att personer utsatta i kommersiell sexuell exploatering ska bli bemötta på ett validerande och korrekt sätt. Det är hög tid att välkomna förändring och det är bråttom, varje dag som går ligger vi ännu ett steg efter.

Varje dag som går är ytterligare en dag där kommersiell sexuell exploatering stigmatiseras, osynliggörs och bemöts med okunskap. Därför vänder vi blicken mot våra beslutsfattare och frågar: Vad väntar ni på? 

Saga Brodersen
styrelseledamot
Inte Din Hora