ledare Regeringens utredning föreslår lagkrav om bemannade skolbibliotek. Samtidigt lämnas utrymme för “särskilda skäl”. Risken blir att detta används som kryphål för att slippa.
Skollagen slår fast att “eleverna i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska ha tillgång till skolbibliotek”. Ändå är det bara 43 procent av landets grundskoleelever som har tillgång till ett skolbibliotek som är bemannat på minst halvtid. Då räknar vi dessutom in de elever vars skolor istället för skolbibliotek har ett samarbete med ett närliggande folkbibliotek.
Den nyss överlämnade utredningen Skolbibliotek för bildning och utbildning (SOU 2021:3) är inte bara en viktig påminnelse om bibliotekens betydelse och funktion. Den är också ett larm om behovet av tydligare regler för vad skattepengarna vi satsar på skolan ska gå till. Såväl kommunala som fristående skolor snålar in på bibliotek och försöker ofta komma undan med ett rum med böcker utan personal. Det är ett underbetyg för vårt skolsystem.
”Hyllor kommer alltid före bibliotekarie.”
“Skollagen gör att man bryr sig om rum, och inte funktion.”
Citaten från kommunala tjänstemän i utredningen understryker behovet av en mycket skarpare reglering.
”Vad är det minsta möjliga bibliotek jag får ha utan att Skolinspektionen kritiserar det?”
Som om det handlade om ventilationssystemets kapacitet.
Att Friskolornas Riksförbunds VD hellre talar om “möjligheten till läsro” än om vikten av ett riktigt bibliotek är logiskt.
Bristen på konkret definition av vad ett skolbibliotek är leder hos både kommunala och fristående huvudmän till att personalkostnaden – bibliotekarien – prioriteras bort. Att Friskolornas Riksförbund genom sin VD Ulla Hamilton hellre talar om “möjligheten till läsro” än om vikten av ett riktigt bibliotek är logiskt. Hon vill inte alls ha någon reglering av skolbibliotek utan skriver att det är “viktigt att det finns fysiska rum avsedda för särskilt störningsfri aktivitet”, men ifrågasätter att det ska finnas böcker i anslutning till dessa.
Den här synen på bibliotek får förstås effekter. Utredningen redovisar att 75 procent av eleverna i de kommunala skolorna är nöjda med sitt skolbibliotek. I friskolor är bara drygt hälften av eleverna nöjda. Ännu större är skillnaden när det gäller lärare. På kommunala skolor tycker två tredjedelar av lärarna att skolans tillgång till skolbibliotek är ganska eller mycket bra. I fristående skolor är det bara 4 av 10 lärare som tycker samma sak.
Utredningen föreslår att krav på bemannade skolbibliotek skrivs in i skollagen. Det är bra. Samtidigt lämnas utrymme för att slippa ha ett eget bibliotek om det finns “särskilda skäl”. Risken med en sådan formulering är såklart att den används som kryphål för att slippa.
Tyvärr är det också viktigt att komma ihåg att nedmonteringen av skolbibliotek inte bara handlar om pengar. I skolans värld finns beslutsfattare som faktiskt inte tycker att läsning är lika viktigt längre.
“Att lära barn läsa i en värld som inte kräver deras läsförmåga är som att lära ett barn cykla fast hen vet att hen aldrig får en cykel”, som en av de mest kända inspirationsföreläsarna på skolans område uttryckte saken. Numera är han också styrelseledamot i friskolekoncernen Thorén-gruppen som driver 38 gymnasieskolor och 14 grundskolor.
Det är sådana krafter utredningen slåss mot när den föreslår krav på samarbetsavtal med annan skola eller folkbibliotek för de skolor som inte har egen skolbibliotekarie. Om det blir tillräckligt för att garantera alla elever tillgång till bibliotek återstår att se, men den anmälningsplikt till Kungliga biblioteket som också föreslås kommer i alla fall ge oss en mer rättvisande bild än idag av hur vanliga sådana samarbeten är och vad de innehåller. Skolbiblioteksutredningens förslag är ett viktigt steg för en mer likvärdig skola.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
