Britternas nödbroms är en skitfråga

Britterna väljer att skylla sin arbetslöshet på polackerna. Men alla vet att det inte är sant.

I dag inleds rådsmötet som ska rädda kvar Storbritannien i EU.

I Storbritannien har man som bekant fått ett allvarligt problem på halsen. Landets invandrare integreras nämligen alldeles för bra. Med nästan 70 procent av den utlandsfödda befolkningen i arbete ligger landet på en hedrande tiondeplats i OECD-ligan. Katastrofläge alltså, enligt britterna.

Ur ett svenskt perspektiv kanske det här låter som ett drömläge. Hur många arbetsmarknadsministrar hade inte ätit upp sin hatt för den fina integrationsplaceringen. Men britterna vägrar att se »the bright side of life«. Arbetskraftsinvandringen ska minska, annars hotar man lämna EU.

I Storbritannien finns nämligen en stark opinion som hävdar att migranterna från Östeuropa tar de jobb som annars hade gått till britter.

Som lök på laxen ger den brittiska regeringen bidrag till dem med mycket låga löner. Det kan bli upp till 25 000 kronor på ett år, om man har en riktigt låg lön.

Den som jobbar i Storbritannien kan också få barnbidrag, även till barn som bor kvar i hemlandet. Tydligen kan det handla om nästan 400 miljoner kronor om året till samtliga EU-migranters barn. Samma EU-migranter drar varje år in cirka 26 miljarder till den brittiska statskassan. EU-migranter är dessutom redan i dag utestängda från brittiskt arbetslöshetsstöd.

Den så kallade nödbromsen, som ska stoppa låglönebidrag och barnbidrag under minst fyra år, är alltså en fullständig symbolfråga, utan någon som helst ekonomisk betydelse. Den sparar kaffepengar. Den kan rimligen inte minska invandringen nämnvärt.

Men vad den gör är att sända en signal till nationalistiskt sinnade britter: på ännu ett område gäller nu särregler för invandrare.

Den brittiska regeringen sällar sig till de europeiska regeringar som i sin retorik betraktar invandring, även arbetskraftsinvandring, som ett problem.

I själva verket är den brittiska regeringen naturligtvis medveten om att arbetskraftsinvandringen från Östeuropa är en stor vinst för statskassan. Det är heller inte så att invandrare som arbetar »tar jobb« från britter. När den polske rörmokaren konsumerar sin lön så växer ekonomin och fler tjänster efterfrågas.

Invandrare tenderar också att få de sämst betalda jobben i en ekonomi och därmed putta upp de inhemskt födda till bättre betalda jobb. Inte heller inföddas risk att bli arbetslösa ökar med mer invandring. Inhemsk befolkning har alltså allt att vinna på arbetskraftsinvandring.

Allt detta hade den brittiska regeringen kunnat försvara. I stället valde man att vika sig för en nationalistisk opinion och skylla brittisk arbetslöshet på polackerna. Vi börjar bli vana vid det här syndabockstänkandet i Europa.