Storbritannien sätts på svältkur. Den nya koalitionsregeringen (konservativa och liberaldemokrater) rullar tillbaka Labours offentliga expansion – och med råge. På fyra år ska statens utgifter minska med 25 procent! Sjukvården och försvaret skyddas delvis. Vilket innebär att nedskärningarna blir ännu större på andra områden. Regeringen räknar själv med att en halv miljon arbetstillfällen i den offentliga sektorn kommer att försvinna. Inget är heligt. Barnbidragen inkomstprövas. Brittiska hangarfartyg kommer att patrullera världens hav utan flygplan. Bostadsbyggandet dras ned.
När den brittiske finansministern George Osborne i går presenterade sin budget talade han om att nedskärningar ska vara ”rättvisa”. De som ”har mest ska betala mest”. Detta är en tom fras. För det kommer att bli precis tvärtom. De som har minst kommer att drabbas mest.
Den ekonomiska krisen utlöstes när det finansiella systemet havererade. Staten tvingades rädda bankrutta banker och pumpade in pengar i det finansiella systemet. Gordon Brown socialiserade förluster och förstatligade banker. En blinkning till Labours radikala historia. Den notan har nu växlats in i en växande statsskuld och stora offentliga underskott, vilka har spätts på av tillbakagången i den reala ekonomin.
Labour hade ett antal goda ekonomiska år i regeringsställning. Vilket skapade utrymme för den offentliga expansionen och den nödvändiga upprustningen av Storbritannien. Men tillväxten vilade i allt för hög grad på den stora finansiella sektorn. City genererade en stor del av statens skatteintäkter. Men redan under New Labours sista dagar började partiet diskutera behovet av en aktiv industripolitik. Att denna gamla industriella stormakt avindustrialiserats oroar.
Till skillnad från Grekland har Storbritannien inga problem att finansiera sina underskott. De stora har även här en fördel jämfört med små länder. Och regeringen i Westminster kan låna till låg ränta medan Giorgos Papandreou i Aten nagelfars i detalj. Alla är överens om att den brittiska statsskulden måste komma ner. Men hur och i vilken takt? Bank of Englands Mervyn King argumenterar för snabba åtgärder. Labours Ed Balls har manat till besinning. Martin Wolf på Financial Times befinner sig mellan dessa två positioner. Labours nya skuggfinansminister Alan Johnson står fast vid partiets ursprungliga plan att halvera skulden på fyra år. Men vill gå försiktigt fram.
Erfarenheterna visar att det i grunden är genom ekonomisk tillväxt statens ekonomi kan komma i balans igen. Risken är stor att besparingar i stället dämpar återhämtningen och rentav förvärrar situationen. Särskilt när läget är så skakigt som nu. Timingen är central för den som vill nå resultat.
Men den nya regeringen i Storbritannien tvekar inte. Tory har identifierat sitt historiska ögonblick. De konservativas mission är enkel: minska den offentliga sektorn och rulla tillbaka staten. Europa skälver redan av protester, ett Europa på väg in i en social och politisk kris.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
