Brittiska medier, ja ytterst den brittiska demokratin, befinner sig i en moralisk kris. Torsdagen 29 november 2012 är härvidlag ett historiskt datum. Då publicerades Lord Justice Levesons rapport som föreslår en ny presslag i Storbritannien. Den första sedan 1600-talet.
Utredningen tillsattes efter den stora telefonavlyssningsskandalen.”News of the World” hade konsekvent och systematiskt hackat en lång rad kända och okända britters telefoner. Vilket resulterade i den ena uppseendeväckande artikeln efter det andra. Skandalen involverar också offentliga tjänstemän, inte minst poliser, som låtit sig mutas när de läckt till medierna. Till detta kommer relationerna mellan särskilt Murdochkoncernen och politikerna. Hittills har 90 personer arresterats som ett resultat av skandalen.
Levesons stora offentliga undersökning har varit ett smärtsamt uppvaknande från ett slags nationell förträngning. The Guardians Nick Davies, som avslöjade skandalen, förklarade inför kommissionen att han inte längre trodde på en självreglering av pressen. I Storbritannien har denna hittills handhafts av medierna själva i ”Press Complaints Commission”. Ungefär som i Sverige. Nick Davies var glasklar när han hävdade att systemet visat sig otillräckligt för att hantera dessa systematiska övergrepp mot enskilda.
Levesonrapporten är en förödande kritik mot tillståndet i det offentliga livet i allmänhet och i medierna i synnerhet. Leveson föreslår ett från pressen och politikerna oberoende organ som granskar medierna och politikerna med muskler att bötfälla övergrepp. Där ska inte medierna själva eller politiker ingå. Leveson vill ha lagstiftning och ett organ under statliga Ofcom som redan övervakar radio och TV.
Flera av de brittiska tidningarna har bedrivit en kampanj mot förslaget redan innan det presenterades. Det strider också mot den rimliga instinkten att pressen ska stå få fri från statlig kontroll och vårt grundläggande försvar för yttrandefriheten. USA:s tredje president Thomas Jefferson förklarade 1787 han i valet mellan ”en regering utan tidningar” och ”tidningar utan en regering” valde det senare.
Drygt 300 år senare visar Levesons rapport att mediernas egen makt blivit ett demokratiskt och etiskt problem. De har kränkt enskilda för att sälja tidningar och tjäna pengar. Medierna ska granska makten. Men vem balanserar pressens egen makt? Leveson vill skapa en sådan motmakt som avskräcker tidningar från framtida övergrepp.
David Cameron står inför ett svårt dilemma. Många i hans parti Tories är emot alla former av regleringar. Men britterna vill ha hårdare tag mot tabloidtidningarna. Med vilka Cameron har haft nära relationer. Hans tidigare presschef Andy Coulson och nära vän med Rebekah Brooks står inför rätta. Liberaldemokraterna och Labour vill ha hårdare tag. David Cameron försöker gjuta olja på vågorna men är skeptisk till lagstiftning. Vilket framgick vid gårdagens utfrågning i det brittiska underhuset.
I botten handlar det om Rupert Murdochs exceptionella makt. 1979 stödde Murdochs tidningar Thatcher, 1992 John Major, 1997 Tony Blair och 2010 David Cameron. Alla vann valen och blev premiärministrar. Nästa val kan mycket väl också bli en folkomröstning om Murdochs och mediernas makt över den brittiska demokratin.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
