Ledare En person i veckan dör i en arbetsolycka i Sverige. Hur kan två partier med rötter i folkrörelser hamna så helt ur kurs i frågan om skyddsarbetet på arbetsplatserna?
För närvarande dör i snitt en person i veckan i en arbetsolycka i Sverige. En ny analys från Arbetsmiljöverket visar att med säkerhetsarbete, hade alla dessa dödsfall kunnat undvikas. Ändå säger SD och flertalet* borgerliga partier nej till ett regeringsförslag att utöka möjligheten för regionala skyddsombud att få tillträde till fler arbetsplatser.
Därmed saknas politisk majoritet för att ge anställda på små och farliga arbetsplatser säkrare jobb. Istället angrips skyddsombuden. M och SD, liksom januaripartierna C och L, hävdar bland annat att de har för mycket makt, för mycket pengar, saknar relevanta kunskaper och att det vore bättre om staten tog över det hela.
Liberalerna gör även gemensam sak med Moderaterna och skriver i en debattartikel att fackliga skyddsombud »inte är det bästa sättet att motverka dagens arbetsmiljöproblem«, som exempelvis stress. Detta fick snabb en upprörd reaktion från Unionen, Sveriges största fackförbund, som i en kommentar bland annat skriver: »Okunskapen hos politikerna är uppenbar, och beslutsfattande baserat på den okunskapen är skrämmande.«
Märkligt nog vill även Svenskt Näringsliv ersätta fackets roll i det regionala skyddsarbetet med statliga «oberoende arbetsmiljörådgivare«, trots den dokumenterade nytta regionala skyddsombud gör i små och medelstora företag, där ungefär hälften av löntagarna jobbar. Många företagare uppskattar också skyddsombuden, säger författaren och arbetsmiljöjournalisten Elinor Torp som bevakar arbetsmarknadens skuggsida.
Att inte tillåta regionala fackliga skyddsombud är som att ta bort de anställdas ombud ur rättsprocessen och bara låta domaren vara kvar
Under 2018 genomförde 1722 regionala skyddsombud inom LO, TCO och SACO:s förbund 53 819 besök. Dessa riskerar alltså att inte genomföras, trots att skyddsombudens branschspecifika kunskap tveklöst »uppmärksammat arbetsgivare och arbetsmiljöinspektörer på problem som kunnat orsaka olyckor och i värsta fall fler dödsfall«, framhåller LO-utredare Cyrene Martinsson Waern i ett blogginlägg.
Arbetsmiljöforskaren Maria Steinbergs avhandling Skyddsombud i allas intresse visar att när skyddsombud kopplades in hade de påverkan i över 90 procent av 400 undersökta fall.
På mindre arbetsplatser är det extra viktigt att få hjälp av regionala skyddsombud, som vågar ta strid. Synsättet att det alltid är bättre att förebygga arbetsolyckor än att försöka utkräva ansvar när de inträffat har gällt sedan den första arbetsmiljölagen kom 1899.
Samarbetstanken har varit viktig. Skyddsombud är inga poliser. De ska uppmärksamma risker. Arbetsmiljöverket tillämpar lagarna. Att inte tillåta regionala fackliga skyddsombud är som att ta bort de anställdas ombud ur rättsprocessen och bara låta domaren vara kvar. Unionen understryker att det är just den fackliga kopplingen, där »de anställdas röst är tillräckligt stark för att tas på allvar« som gör att modellen med regionala arbetsmiljöombud fungerar som tänkt. Att stänga ute facket i skyddsarbetet är ett stort principiellt ingrepp, som även motarbetar den antagna nollvisionen mot dödsolyckor på jobbet.
Det är knappast heller trovärdigt när partier som avlövade myndigheten med en tredjedel när de styrde nu säger att Arbetsmiljöverket ensamt ska klara hela arbetsmarknadens riskhantering. De två borgerliga »januaripartierna« borde inse att punkten 20 i januariuppgörelsen om »moderniserad arbetsrätt« samtidigt förutsätter att «en grundläggande balans mellan arbetsmarknadens parter upprätthålls.« En grundläggande balans kräver att parterna har samma reella resurser och samma formella möjligheter att bevaka sina intressen.
Svante Nycander, tidigare chefredaktör för DN, påminner i den liberala tidningen Nu »om liberalers långa historia som vakt mot antifackliga förslag för att värna arbetares rättigheter«. »Liberalerna, [—] agerade klokt och balanserat i den tidens omstridda frågor om arbetsrätt och kollektiva relationer. Deras nutida efterföljare i Liberalerna borde låta sig inspireras av dem,« skrev Nycander i oktober förra året.
Dessa tidiga liberaler skulle nog vända sig i sina gravar, om de såg hur deras arv förvaltas i dag. En stark stat, utan fackföreningar försvagar civilsamhället och stärker marknaden. Detta är något den extrema högern brukar förorda. Det är beklämmande att C och L i praktiken ställer sig på SD:s antifackliga sida i denna fråga.
*Fotnot: När detta skrivs har KD inte lämnat besked i frågan, men vill, enligt Arbetet, också att de regionala skyddsombuden utreds.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
