Bryt äldres digitala utanförskap

debatt Äldres ofrivilliga ensamhet riskerar att eskalera under krisen. Samtidigt lever många fortfarande i ett digitalt utanförskap. Därför borde kommuner erbjuda äldre IT-stöd, skriver Elinor Odeberg.

Coronakrisen prövar vårt land. Kartan för hur vi lever våra liv ritas om i kampen för att dämpa smittspridningen. Särskilt drabbade är riskgrupper som äldre. Och det handlar inte bara om dödligheten i sjukdomen som sådan. Ofrivillig ensamhet bland äldre var en folkhälsoutmaning redan innan coronakrisen. Mer än var tionde över 75 år led av social isolering. Var fjärde kände sig ensam, vilket är en riskfaktor för depression och för tidig död.

I karantän riskerar det att eskalera.

I första hand måste resurser prioriteras till äldreomsorgen. Men det krävs också nytänk för att göra isoleringen dräglig att genomleva. Tre av tio i gruppen 75+ använder inte internet. Många äldre har heller inte tillgång till den teknik eller baskunskap som krävs för att hålla kontakten online.

Därför föreslår jag att kommunalt IT-stöd införs brett och att regionerna skalar upp arbetet för videosamtalsstöd, exempelvis via 1177.

Det handlar framförallt om att värna äldres psykiska hälsa, men också om äldres faktiska möjligheter att isolera sig. För den som saknar anhöriga eller en välvillig granne skulle uppkopplingen underlätta kontakt med frivilliga som kan hjälpa till med handling. Många har fortfarande för vana att göra bank- och myndighetsärenden fysiskt. Äldre som saknar digitala verktyg, eller som helt enkelt inte vet hur de ska ställa om, tvingas idag att utsätta sig för en smittrisk.

Åtgärder måste inte alltid vara storslagna för att ha en stor effekt.

Kommunerna borde omgående se över vad de kan göra för att bryta äldres digitala utanförskap på ett smittsäkert sätt. Det kan handla om rådgivning på distans, IT-kompetens i hemtjänsten, allmän tillgång till wi-fi eller att dela ut paddor med Skype och myndighetsbrevlåda förinstallerat. Åtgärder måste inte alltid vara storslagna för att ha en stor effekt. Här kan kompetenta ungdomar som annars riskerar att gå arbetslösa få möjlighet att göra en insats.

Det gäller nu för all socialpolitisk verksamhet att bidra till att ställa om snarare än att ställa in.

Parallellt måste regionerna göra sitt för att skala upp digitala vårdkontakter i allmänhet och videosamtalsstöd i synnerhet. Att kunna se någon som lyssnar i ögonen gör skillnad. Att känna sig sedd gör skillnad.

Ofrivillig ensamhet bland äldre har gått från ett allvarligt läge till att bli akut. Vi människor behöver vara en del av en gemenskap. I denna svåra tid längtar många efter att krama om sina nära och kära. Det var och en av oss kan göra är att se till att hålla kontakten men hålla distansen; ringas, skicka en teckning från barnbarnet, vinka från gatan och erbjuda vår hjälp till äldre grannar och släktingar.

Det politiken kan göra för att lindra saknaden är att säkra att isolerade äldre får tillgång till sina vänner, sin familj och sin omvärld digitalt. Det skulle även skynda på den digitala omställningen och skydda äldre från smitta.

Det är hög tid för samhället att värdera äldres psykiska hälsa. Också det är en fråga om att rädda liv.

Elinor Odeberg
Regionpolitiker (S) Region Stockholm
andre vice ordförande Psykiatriberedningen Region Stockholm