I Bibeln kan man läsa att när en syndare sig omvänder ska Guds änglar i himlen tuta i sina basuner. Därför har det nog under det gångna året varit ett förskräckligt liv däruppe, eftersom många av de namnkunniga ekonomer som slagits för en ohämmad globalisering nu tvärvänt.
Ta Nobelpristagaren Paul Krugman som för några år sedan kom ut med en bok om hur förträfflig globalisering var. Nu skriver han i New York Times att ”eliternas försvar av globaliseringen är i grunden oärligt”. Det var inte sant att utvecklingen var oundviklig och man har viftat undan de negativa fördelningspolitiska konsekvenserna.
Larry Summers är en annan syndare som omvänt sig. Som finansminister under Bill Clinton kallades han elakt för ”Herr Globalisering”.
Nu skriver han att många uppfattat globaliseringen som ett projekt av eliter för eliter, där ”stora företag kunnat spela ut ett land mot ett annat”.
Han vill istället att tyngdpunkten nu ska ligga på hur vi ska hantera konsekvenserna av globaliseringen. Summers vill därför se internationella avtal om arbetskraftens rättigheter, miljöskydd och skattekontroll.
Och Martin Wolf, legendarisk krönikör i Financial Times, skriver det han aldrig skrivit förut, att det behövs en ”viss avglobalisering”, främst av finansmarknaderna, att man måste komma tillrätta med ojämlikheten och driva på efterfrågan.
Ingen får avvika från läran att frihandel är odiskutabel och sparsamhet en dygd.
Om Guds änglar kommer att hylla Klas Eklund är mer osäkert. Denne kappvändare kunde i Studio Ett i P1 i förra veckan berätta att han i den nya, 14:e upplagan av sin bok ”Vår ekonomi” ska ändra vad som står om globaliseringen. Nu anser han bland annat att den kan innebära ökad arbetslöshet.
Samtidigt är radioinslaget med Eklund remarkabelt eftersom det fram till nu rått en stenhård liberal konformism i ekonomiska frågor i Sverige. Ingen får avvika från läran att frihandel är odiskutabel och sparsamhet en dygd.
Krugmans, Summers och Wolfs inlägg har därför knappast återgivits i svenska medier. Och när den förre finansministern Kjell-Olof Feldt på ett möte för ett år sedan sa att regeringens ekonomiska kurs var ängslig och efterlyste en mer expansiv finanspolitik förtegs han av de stora tidningarna, radion och TV. Feldts synpunkter gick att läsa i några små socialdemokratiska landsortstidningar. Det var allt.
Men sista ordet är inte sagt. På ett lunchseminarium på ABF-huset idag i regi av Arena Idé presenterar ekonomen och den tidigare EU-diplomaten Lars Anell en essä om behovet av ett kraftfullt, lånefinansierat investeringsprogram.
Han noterar att de skarpa förslagen om att rubba de liberala dogmerna kommit från opolitiska eller borgerliga observatörer, medan politikerna duckat.
Socialdemokraterna, som i historien visat sig kunna ta täten för ekonomiska reformer, präglas av ”rådlöshet”, skriver Anell. Det är hög tid att bryta rådlösheten. Men då måste också den debatt som rasar ute i världen tillåtas komma in till oss.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
