Budgeten en svår balansgång

Regeringen måste våga chansa och lägga sig precis på gränsen till vad som är möjligt att få igenom i riksdagen.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet kommer inom kort att gemensamt presentera en regeringsförklaring och en budget. Självklart kommer det att förhandlas ända fram till mållinjen. Men efter att ha fått vänta i åtta år på att återerövra regeringsmakten för Socialdemokraterna, och hela partiets livstid för Miljöpartiet, så är drivkrafterna att bli överens nästan för stora.

Det finns viktiga vägval att göra för dem. Å ena sidan vill de visa att de vill söka ett så brett stöd som möjligt för sina förslag. Å andra sidan måste de kunna visa på konkreta framgångar inför nästa val eller ett kommande nyval.

Problemet är att detta uppnås på två helt olika sätt. Om det ska vara möjligt att få till stånd blocköverskridande överenskommelser kan dessa två partier inte på liv och död försöka pressa igenom exakt den politik de vill ha i höstens budget. De måste visa att de på allvar vill öppna upp för samtal genom att de är beredda att låta några av sina egna krav stå tillbaka under tiden samtalen pågår. Det kan gälla frågor om skatter, arbetslöshetsförsäkringens utformning och försvaret.

Samtidigt är det en riskabel strategi. Att få till sådana överenskommelser är svårt. Om det inte finns ett tillräckligt yttre tryck på att komma överens är det alltid lättare att vägra ge upp några av de egna partikraven. Och om samtalen misslyckas har den S-ledda regeringen förlorat viktiga år och gjort det ännu svårare att driva igenom sin politik.

Sannolikt är det i höstens budget som det kommer att vara enklast att få igenom sin politik. Alliansen har ingen anledning att driva igenom ett nyval redan nu. Moderaterna står utan partiledare. De andra partierna håller som bäst på att formera sig inför livet i opposition. Alla partier är inte som Socialdemokraterna, som alltid anser att regeringsmakten är det enda som gör livet värt att leva.

De frågor som inte drivs igenom i denna första budget riskerar att hamna i en evig långbänk.

Därför måste den nytillträdande regeringen också våga ta strid i några strategiska frågor. De politiska beslut som tas nu är de som på allvar kan påverka bilden av regeringen i nästa val. Om människor ska förstå vilken skillnad en S-ledd regering innebär, så måste den politiken sjösättas redan nu.

Då kan man inte vänta på några samtal med oppositionen. Nästa val vinns inte på en uppbruten blockpolitik. Det fick Göran Persson erfara i valet 1998 när han hade lyckats få Centerpartiet att göra upp med regeringen men ändå förlorade nio procentenheter och fick ge upp det älskade centersamarbetet. Det är de politiska resultaten som räknas – inte att få blocköverskridande överenskommelser till stånd.

Höstens budget måste vara tillräckligt offensiv för att denna regering ska påverka människors bild av vad regeringen kan och vill uträtta. Det är nu de har chansen att sätta tonen för de kommande åren.

Regeringen måste helt enkelt våga chansa och lägga sig precis på gränsen till vad som är möjligt att få igenom i riksdagen. Annars kommer detta bli en mandatperiod då de viktiga frågorna hamnade i tröstlösa utredningar.