Nedskärningar i kommuner och regioner, satsningar på insatser som gynnar män. Regeringens budget är dyster läsning.
Målet för den svenska jämställdhetspolitiken har formulerats lite olika över tid, men har sedan 1990-talet i huvudsak gått ut på att (som målet lyder idag) att ”kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv”.
Detta gäller så klart också regeringens ekonomiska politik och statsbudgeten. Själva budgetpropositionen brukar vara ett par tusen sidor lång, skriven på snårig kanslisvenska och med hopplöst många svårgenomträngliga tabeller.
Men i bilagan ”Ekonomisk jämställdhet” går det att få syn på konsekvenserna av regeringens ekonomiska politik. För kvinnor och män. Och för jämställdheten.
Inflationen gör att kommunernas och regionernas kostnader ökar
Tanken med bilagan, som har funnits i budgetpropositioner sedan 1988, är rimligen att den ska visa att Sverige steg för steg rör sig mot ökad jämställdhet. Åtminstone i den ekonomiska politiken.
Men så funkar det inte.
Årets budget är inget undantag.
Den är en diger lista av reformer som gynnar män, och missgynnar kvinnor.
Taket för rot- och rutavdrag fördubblas. Det är framförallt höginkomsttagare som gör rot- och rutavdrag. De som tjänar över en miljon kronor per år får en tredjedel av alla rutpengar.
Och för att citera LO:s tidigare ordförande Wanja Lundby-Wedin: ”Jämställdheten ökar inte genom att regeringen subventionerar LO-kvinnors arbeten i högavlönade hem”.
Reseavdraget gynnar män i bil. Kvinnor som i större utsträckning använder sig av kollektivtrafiken missgynnas. Det här förstärks av att regeringen väljer att sänka bensin- och dieselskatten istället för att skjuta till mer pengar till kollektivtrafiken.
Avdragen för räntor och förlust av kapital, där ränteavdraget utgör en klar majoritet, budgeteras till svindlande 40 miljarder. Ränteavdraget är en subvention till dem som äger sitt boende, en grupp som domineras av män. Samtidigt lyser satsningar på att lösa bostadsbristen genom billiga hyreslägenheter med sin frånvaro. Fler kvinnor tvingas leva trångt, eller bli kvar i destruktiva relationer.
Jobbskatteavdraget, som är budgetens största satsning – 180 miljarder 2024 – ger mer i plånboken åt höginkomsttagare och därmed mer till män än till kvinnor.
Och så vidare.
Årets jämställdhetsbilaga, som ligger efter den 304 sidor långa finansplanen, är trist läsning.
I och för sig bedömer regeringen att budgeten sammantaget kommer att ”öka kvinnors individuella disponibla inkomst mer än mäns”.
Det beror på att regeringen gör som Arena Idés chefsekonom krävt: det sker ingen automatisk sänkning av skatten för höginkomsttagare genom att gränsen höjs för statlig inkomstskatt.
Men det beror framförallt på att de räknar med en viss höjning av statsbidragen till regioner och kommuner, som finansierar det som i budgetsammanhang kallas individuella välfärdstjänster, alltså satsningar på sådant som skola, vård och omsorg. Sådana tjänster konsumeras i högre utsträckning av kvinnor än män, till exempel för att kvinnor oftare är föräldralediga, för att fler kvinnor studerar, och för att kvinnor i snitt blir äldre (och därför använder mer äldreomsorg).
”Satsningarna” på välfärden i årets budget är dock i själva verket nedskärningar. Inflationen gör att kommunernas och regionernas kostnader ökar, och budgeten täcker knappt upp för en tredjedel av kostnadsökningarna. Det innebär att det kommer att bli stora nedskärningar i välfärden nästa år. Som kommer att drabba kvinnor mer än män.
Ta äldreomsorgen som exempel. Kvinnor använder mer äldreomsorg, men nedskärningarna kommer också att drabba dem som arbetar inom äldreomsorgen. Det vill säga framförallt kvinnor.
Regeringen ”satsar” i statsbudgeten, men så lite att regionerna och kommunerna kommer att tvingas till nedskärningar. Konsekvenser blir uppsägningar, sämre villkor, sämre arbetsmiljö, färre kollegor.
Mycket som påverkar jämställdheten mellan kvinnor och män kan vara svårt att påverka från år till år. Hur människor delar på omsorgsansvaret (kvinnor tar mer), hur arbetsgivare värderar människors kompetens (män värderas ofta till en högre lön per timme och får oftare bli chefer).
Men fördelningen av satsningar och nedskärningar i budgeten. Det är aktiv politik. Medvetna val. Och den här regeringen väljer att satsa på män. Och på minskad snarare än ökad jämställdhet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
