Aung San Suu Kyis regering är utsatt både inifrån sitt eget parti, National League for Democracy, och från militären som till stor del fortfarande styr Burma, skriver Frida Perjus, handläggare Burma och Pakistan för Palmecentret.
Burma har fått en delvis folkvald regering för första gången sedan 1958. Det är utan tvekan ett historiskt ögonblick. Efter ett halvt sekel av stenhård militärdiktatur återstår dock många hinder innan landet är demokratiskt – vilket Sverige och omvärlden inte bör glömma när vi sänder våra gratulationer.
Burmas odemokratiska grundlag hindrar Aung San Suu Kyi, ledaren för det vinnande partiet, National League for Democracy (NLD), från att bli president, trots att det snarare är henne än själva partiet som folket har röstat på.
NLD vann en jordskredsseger i valet i november förra året men grundlagen hindrar parlamentet från att helt och hållet vara folkvalt. En fjärdedel av platserna i parlamentet går direkt till militären som dessutom automatiskt får tre av de viktigaste ministerposterna. Det gör att regeringen måste förhålla sig till militären inför nästan alla beslut. Risken är att folkets förväntningar på Aung San Suu Kyi och den nya regeringen inte kan införlivas om militären sätter stopp för fortsatta demokratiska reformer, vilket kan minska förtroendet för demokratin.
I stället för president blir Aung San Suu Kyi minister för fyra departement och »state advisor« vilket gör att hennes maktposition kan bli likställd eller till och med starkare än presidentens. Den nyvalda presidenten Htin Kyaw är en nära vän och kollega till Aung San Suu Kyi och har tidigare bland annat varit hennes chaufför. Det är uppenbart att presidenten är en marionett och att den civila delen av regeringen kommer att styras av ingen mindre än Aung San Suu Kyi.
NLD:s process för att tillsätta ministerposterna har kritiserats från flera håll för att vara sluten och odemokratisk. Aung San Suu Kyi är den enda kvinnliga ministern. Resten av posterna innehas av män i 60-70-årsåldern, varav de flesta håller låg profil och är relativt okända. Kritiken är inte obefogad. NLD måste ta itu med frågor kring partiets interndemokrati för att förhindra att det inte utvecklas till ett toppstyrt parti som riskerar att genomsyras av den utbredda korruption som finns i landet. Med bakgrund av det känsliga förhandlingsläget mellan NLD och den före detta militärregimen är det dock inte speciellt konstigt att förhandlingarna har skett inför slutna dörrar.
En av de absolut viktigaste förutsättningarna för demokrati i Burma är en lyckad fredsprocess. Så sent som i november förra året genomförde militären offensiver mot etniska minoriteter. Endast omkring hälften av de etniska motståndsarméerna har skrivit under vapenstilleståndsavtalet.
De etniska minoritetsgrupperna kräver ökat självstyre. Mot bakgrund av detta är det positivt att NLD har valt en vicepresident som tillhör en etnisk minoritetsgrupp och är kristen (kristna är en Burmas religiösa minoriteter) samt att presidenten tydligt uttryckte vikten av lokalt självstyre i sitt installationstal. Det är dock en enorm utmaning för den nya regeringen att få till ett fredsavtal med samtliga etniska arméer eftersom de måste förhålla sig till en militär som enligt grundlagen har vetorätt i frågor som rör rikets säkerhet.
Det är högst sannolikt att militärens kommer att vilja försvåra för den nya civila regeringen så pass mycket att det bryter ut kaos och ett militärt övertagande (vilket grundlagen ger utrymme för) blir möjligt. Omvärldens moraliska stöd är viktigt, men också fortsatt press på att militären ska respektera de mänskliga rättigheterna.
Frida Perjus, handläggare Burma och Pakistan för Palmecentret
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
