Vi får alltför ofta se exempel på slavlöner och usla villkor i den svenska byggbranschen. Ett huvudentreprenörsavtal måste komma på plats, skriver Johan Lindholm, Byggnads ordförande.
Nyligen visade nyheterna hur polska byggnadsarbetare utnyttjades och jobbade för 35 kronor i timmen på ett garagebygge i Råcksta utanför Stockholm. Arbetet var beställt av Stockholm stad, men entreprenören som anlitats hade i sin tur anlitat en underentreprenör som i sin tur anlitat ett tredje företag. Längst ner i kedjan arbetade polackerna, utan kollektivavtal och för en femtedel av avtalsenlig lön. Dessutom fick de bo på tältsängar i byggboden.
Tyvärr är det här inte ett ovanligt exempel på en dålig arbetsgivare. Så här ser svensk byggbransch ut i dag. Sanningen är att hela den svenska arbetsmarknaden håller på att genomgå den största förändringen som skett på över hundra år. Återigen arbetar människor i Sverige utan varken trygghet, säkerhet, rättigheter och värdighet.
Problemen sträcker sig bortom Sveriges gränser. Miljontals människor tävlar nu på en låglönemarknad och tar till slut ett arbete till vilket pris som helst. Den som kritiserar den fria rörligheten beskylls för protektionism och att vilja begränsa marknaden. Resultatet är en alltmer oreglerad arbetsmarknad där avtal och regler sätts ur spel. Arbetstagare ställs mot arbetstagare och intolerans och motsättningar ökar.
Här i Sverige välkomnar arbetsgivarna och regeringen låglönekonkurrensen och försvagade fackföreningar. ”Vi måste sänka våra kostnader och öka vår produktivitet genom moderniserade kollektivavtal”. Det skriver arbetsgivarorganisationen Sveriges Byggindustrier (BI) i ett pressmeddelande tidigare i våras som svar på hur byggbranschen ska klara den internationella konkurrensen.
Det finns dock ett synsätt som i rak motsats till detta menar att Sverige ska vara stolta över den utveckling vi har skapat. Kollektivavtalen spelar här en avgörande roll. Det är ett genialiskt instrument som inte bryr sig om varifrån människor kommer eller hur de ser ut. Det enda det säger är att alla som arbetar ska ha lika betalt. Det är också konkurrensneutralt mellan företag.
Med hjälp av kollektivavtalen skulle arbetsmarknadens parter också kunna ta ett ansvar när det gäller utvecklingen. Inom byggbranschen stod striden i vårens avtalsrörelse om just den här frågan. Byggbranschen är hårt drabbad av långa underentreprenörskedjor där det gömmer sig skattefusk, utnyttjande av människor och svartarbete. Byggnads tog initiativ till att ett huvudentreprenörsansvar skulle skrivas in i kollektivavtalet mellan Byggnads och arbetsgivarparten Sveriges Byggindustrier (BI). Förslaget är banbrytande och skulle vara ett effektivt sätt att få bukt på problemen. BI vägrade men fick tillslut gå med på Byggnads förslag efter hot om strejk. Nu arbetar en expertgrupp som ska ta fram ett förslag på hur detta skulle kunna regleras. I februari väntas resultatet vara färdigt.
I andra länder har man kommit längre än Sverige. I vårt grannland Norge har man något som kallas Solidaransvar. Liksom Byggnads förslag på huvudentreprenörsansvar innebär Solidaransvar att huvudentreprenören tar ansvar för att löner och villkor är avtalsenliga i hela kedjan. I Norge är såväl arbetsgivare som fack nöjda och många av problemen är lösta. Som ringar på vattnet har det även inneburit att arbetsmiljön och säkerheten har förbättrats på byggarbetsplatserna.
Det är brutalt och ofattbart i ett modernt samhälle att vi tillåter människor bo och leva som slavar, helt i händerna på sina arbetsgivare. Vi saknar inte instrument för att vända utvecklingen. Det som saknas i dag är arbetsgivarens goda vilja.
Johan Lindholm, Byggnads ordförande
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
