Klass 9A har varit vårens tevehändelse. En klass med riktigt låga betyg i en Malmöskola fick under en termin landets bästa lärare. Vad skulle hända?
Det har varit mänsklig dramatik. Men också ett skolpolitiskt inlägg, som säkert satt spår i svenska hem – men inte i den offentliga debatten. Dokuserien har format sig till en annan berättelse än Jan Björklunds. Hans agenda framstår här – mitt i de stukade drömmarnas hus – som ganska ihålig.
Klass 9 A har visat att skolans problem inte är elevernas respektlöshet för auktoriteter. Utan lärarnas och rektorernas brist på respekt för eleverna. Här var det lärarna som från dag ett började hälsa genom att ta eleverna i hand och envist säga: ni kan, vi ser det och litar på er. Tonåringar från Rosengård som ingen tidigare trott nåt om blev på bara fyra månader stjärnor med superresultat i de nationella proven. Egentligen en osannolik förändring av några unga människors framtid.
Seriens dolda dramatik är klassens tidigare lärare, de som aldrig visas i bild. Klass 9 A bekräftar upplevelser de flesta familjer har: att landet saknar tillräckligt många bra lärare och skolledare. Hur många gånger har inte mina egna barn haft lärare som inte klarar jobbet? Och hur många gånger i såna situationer har skolledningen inte valt lojalitet med läraren i stället för eleverna?
Vid två tillfällen har Högskoleverket hänsynslöst sågat lärarutbildningarna. Är det någon yrkesgrupp som behöver ett kunskapslyft så är det lärarna. Sedan i höstas finns äntligen pengar för ett sånt lyft, men räcker det? Och vad görs för att förvandla rektorer från administratörer till ledare?
2004 gjorde Lennart Grosin, pedagog vid Stockholms universitet, en undersökning om varför vissa skolor lyckas medan andra, med liknande förutsättningar, misslyckas. När han sammanfattar sina resultat i tolv punkter handlar de fem första om rektorns roll, betydelsen av ett kraftfullt pedagogiskt och demokratiskt ledarskap med ständiga utvärderingar av resultat. De följande sju pekar på respekt och förväntningar på elever samt krav på lärare. En gång till: respekt för elever – krav på skolan.
Grosins slutsatser är hårda som Björklunds, men riktade åt annat håll: byt ut rektorer som visar dåliga resultat och omplacera lärare som inte klarar undervisningen. Det är naturligtvis en förenkling, men pekar på rätt perspektiv – ett annat än Jan Björklunds. Det är antagligen den slutsats alla som sett Klass 9 A dragit, men som de tre oppositionspartierna fortfarande inte verkar uppfattat, i stället dominerar en längtan att på enkelt manér följa i Björklunds fotspår i helt annan riktning.
Dags att besvara frågan hur man får lärare som är lika trygga, kunniga och professionella som de eleverna i klass 9 A aldrig kommer glömma. Det är en politisk fråga.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
