Centerpartiet har under de senaste åren haft akuta problem att övertyga väljarna om sin relevans. I de flesta opinionsmätningar ligger man nära fyraprocentsspärren, och innan sin avgång som partiledare hamnade Muharren Demirok konsekvent bland de sista mätningarna av partiledarnas förtroende.
Kan Anna-Karin Hatt vända den trenden?
Svaret är att det är oklart. Centern står inför minst två dilemman.
Snart måste regeringen erkänna att det är så här
Det ena är att partiet under de senaste två tre partiledarna flyttat sig bort från det “gamla” Centerpartiet. Under glansdagarna för 50 år sedan, då det var störst av de borgerliga partierna med siffror över 20 procent, profilerade sig som ett folkligt förankrat, rörelsebetonat och ganska konservativt parti. Miljöfrågorna och decentraliseringen stod i centrum, inte minst motståndet mot kärnkraft. Det är svårt att föreställa sig i dag, men partiledaren Olof Johansson lämnade faktiskt regeringen Bildt i protest mot byggandet av Öresundsbron.
Under Maud Olofsson och Annie Lööf flyttade partiet högerut i ekonomiska frågor. I dag är det landets kanske mest nyliberalt präglade parti, som i Januariavtalet för några år sedan bland annat drev igenom att privatisera arbetsförmedlingen. Annie Lööf gjorde det också till vad som kanske i första hand blev ett borgerligt alternativ för de väljare som inte vill se ett samarbete med Sverigedemokraterna.
Demirok antydde att han ville ändra synen på privatiseringar, men höll hårt fast i samarbetsförmågan. Han lyckades dock aldrig sätta någon tydlig prägel på partiet och det som till slut ledde till hans avgång var att han så tydligt markerade att han tänkte sig ett samarbete med Socialdemokraterna efter valet nästa år.
Det lämnar flera frågor öppna för Anna-Karin Hatt.
För Centerpartiet som rörelse är hon antagligen perfekt. Hon kan ena de stridande fraktionerna i detta lilla parti. På det viset är hon lite som Centerns svar på Stefan Lövfen. Hon kliver in från sidan. Löfven kom från IF Metall. Hon kommer från LRF.
Hur hon kommer vrida politiken är mera oklart. Är hon fortfarande besjälad av den allianspolitik hon en gång satt i regeringen och var med och beslutade om blir det en mittenhållning. Har tiden i näringslivet ändrat hennes inställning kan det blir mer högerinriktat.
På presskonferensen sade hon att hon ska återkomma till frågan om partiet kan tänka sig att samarbete med SD. Prioriteringen just nu är antagligen partiets egen politik.
Hatt har drygt ett år på sig innan nästa val. Att etablera politiken och hitta en framkomlig väg i regeringsfrågan. Det enda som verkar givet är att det inte finns någon framtid i Tidösamarbetet för Centern. Deras väljare står mer till vänster i dag. De är emot samarbete med Sverigedemokraterna. Det finns redan två småpartier som pressats under riksdagsspärren för att de ingår i samarbetet. Det finns inte plats för ett parti till, i alla fall inte om det ska finnas någon chans för alla tre att ta sig in i riksdagen i nästa års val.
Anna-Karin Hatt har dessutom bara drygt ett år att etablera sig själv som politisk röst.
Det är kort tid. För Annie Lööf tog det flera år innan hon blev den politiska stjärna hon sedan var. Det normala när nya partiledare väljs är att det blir tre fyra månader av boost i offentligheten. Sedan kommer ett slags normaltillstånd. Det är då personens lyskraft prövas på allvar.
Om några veckor väljs Anna-Karin Hatt formellt.
Det är då arbetet börjar. För hela Centerpartiet.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
