Nya krav ställs på den forna befrielserörelsen SWAPO när en ny generation unga växer upp och vill se politisk förnyelse.
Den 27 november är det lokala och regionala val i Namibia. I år är det tjugofem år sen landet blev självständigt. Regeringspartiet SWAPO är den överlägset dominerande kraften i namibisk politik, och har styrt landet sen de första fria valen 1990.
Tidigare var partiet den samlande kraften och frihetsrörelsen mot det sydafrikanska apartheidstyret. Landet har alltsedan sin självständighet präglats av politisk stabilitet, fredliga val och regelbundet utbytta regeringschefer. Sedan 21 mars i år är landet inne på sin tredje president.
Torsdagen 15 oktober var sista dagen att anmäla kandidater till valen och i lördags drog valrörelsen igång på riktigt, i och med att SWAPO hade sin valupptakt. President Hage Geingob identifierade fattigdomen som landets största fiende – liksom hot mot demokratin och uppsatta utvecklingsmål. Geingob lovade i samma tal att själv bidra till att bekämpa fattigdomen. 20 procent av hans lön ska gå till att bilda en fond för fattiga barn.
Men valet riskerar att inte bli så spännande. Enligt The Namibian finns det i 26 av totalt 121 valkretsar i regionvalen bara ett parti att välja på, i lokalvalen är det samma sak i fem av 52 områden.
Paul Isaak från Electoral Commission of Namibia säger att det är lite för tidigt att veta i hur många valkretsar det saknas motkandidater till regeringspartiet eftersom processen fortfarande pågår. Intervjuade ledare från oppositionspartier säger att de väljer att lägga energi och fokus på de distrikt där de faktiskt känner att de har en möjlighet att vinna.
Utmaningarna för Namibia är många. Det är ett land som till ytan är nästan dubbelt så stort som Sverige men som bara har två miljoner invånare. I sig ställer det stora krav på infrastruktur för att alla medborgare ska garanteras samma rättigheter. Inkomstskillnaderna inom landet är bland de största i världen och kraven på tillgång till mark och bostäder ökar.
Den tidigare talespersonen för SWAPO:s ungdomsförbund Job Amupanda har tillsammans med ”Affirmative Repositioning”-rörelsen krävt att regeringen ska göra kraftiga insatser i frågan och har lämnat in över 14 ooo ansökningar om att få tillgång till land. President Geingob lovade dock när han vann presidentvalet förra året att det skulle byggas 185 000 nya bostäder under de närmaste arton åren.
Andelen born frees, det vill säga unga som är födda efter landets självständighet, ökar. Det ställer krav på lyhördhet hos den forna befrielserörelsen SWAPO att antingen lyckas ta tillvara den yngre politiska reformviljan eller i alla fall möjliggöra oppositionsarbete. I annat fall tenderar rörelser att radikaliseras. Sådana exempel finns det flera av i regionen, både söder och österut.
Förutsättningarna för ett öppet och inkluderande debattklimat är goda, pressfriheten i landet rankas som en av de bästa på kontinenten. Men då måste ju också alternativen ges möjlighet att blomstra. Inte sant?
Calle Sundstedt, handläggare för Namibia och Zimbabwe, Palmecentret
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
