De senaste fyra åren har klyftorna ökat i Sverige och Stockholm i en takt som saknar motstycke i modern svensk historia. Detta är inte en slump. Det beror inte på finanskrisen. Det beror på politiska beslut som fattats av de borgerliga majoriteterna i Sveriges regering, Stockholms läns landsting och Stockholms stad. Ett exempel är hur den borgerliga politiken slagit mot stadsdelen Rinkeby.
Hälften av de vuxna i Rinkeby saknar ett jobb att gå till. Hälften av barnen växer upp i fattigdom. Ingen annanstans i Stockholm är ohälsan så hög som i Rinkeby, och skolresultaten hör till Stockholms lägsta. Detta är också de stockholmare som drabbats hårdast av den borgerliga politiken.
I Stockholms läns landsting införde borgarna Vårdval Stockholm, som har inneburit att vårdcentralen i Rinkeby har tvingats halvera sin personalstyrka, trots att antalet patienter enbart minskat med 16 procent. Samtidigt har vårdcentraler i mer välmående områden, som Täby, kunnat anställa fler med ungefär samma mängd patienter.
Skolorna i stadsdelar som Rinkeby har fått mindre resurser, samtidigt som skolor i mer välmående områden har fått mer. Jämfört med 2006 jobbar idag sexton lärare färre på Bredbyskolan i Rinkeby. Konsekvenserna har inte låtit vänta på sig: År 2006 blev 75 procent av niorna på Bredbyskolan behöriga att läsa på gymnasiet. År 2009 hade andelen sjunkit till 60 procent.
År 2008 flyttade den borgerliga majoriteten stadsdelsförvaltningen från Rinkeby till Kista. Samtidigt flyttade även Försäkringskassan, banken och Arbetsförmedlingen. Försäljningen av Rinkeby Centrum till Boultbee har inneburit sådana kraftiga hyreshöjningar att vissa handlare tvingats stänga. Mellan 2006 och 2008 försvann 409 arbetstillfällen i Rinkeby, en minskning på hela 19 procent – samtidigt som antalet arbetstillfällen i Stockholm totalt ökade. Vi ser nu att arbetslösheten ökar betydligt snabbare i Rinkeby än i Stockholm totalt.
I Rinkeby är medelförvärvsinkomsten inte ens hälften av vad den är för Stockholm i stort. Vi ser nu att realinkomsten i Rinkeby sjunker, trots att den ökar i andra stadsdelar. Detta är ingen slump. De försämringar av a-kassa och sjukförsäkring som den borgerliga regeringen har genomfört drabbar Rinkebybor hårdare. I Rinkeby-Kista är det genomsnittliga antalet sjukdagar per år mer än dubbelt så högt som i innerstan. Regeringens sänkningar av sjukpenningen drabbar alltså de boende i Rinkeby-Kista dubbelt så hårt.
Den borgerliga regeringen har höjt medlemsavgifterna till a-kassan, och allra mest för låglöneyrkena. Detta har fått till följd att många låginkomsttagare lämnat a-kassan. Mer än hälften av de arbetslösa i Rinkeby-Kista saknar idag a-kassa. I innerstan är motsvarande andel ca 25 procent.
Det är smärtsamt att inse att skulden för dagens djupa segregation vilar hos alla partier, även mitt eget. Men inte under någon tidigare period har Rinkeby drabbats så hårt som de senaste fyra åren. Och det gör mig heligt förbannad. Därför lovar jag vid en valvinst i Stockholm att ge mer resurser till skolan, särskilt där resultaten är låga. Jag lovar att satsa på företagandet i Rinkeby och vill flytta några av kommunens arbetstillfällen till de förorter där sysselsättningen är låg. Vårdens resurser måste fördelas mer rättvist, miljonprogramsområdena ska rustas upp, medlemskapet i a-kassan ska bli billigare och sjukförsäkringen anständigare.
Jag älskar Stockholm. Jag vill att det ska vara en stad som håller ihop. Därför är det helt nödvändigt att rösta bort den borgerliga politik som tar från de som saknar, och ger till de som har. Det är dags att välja en politik för hela Stockholm.
Carin Jämtin (S), oppositionsborgarråd Stockholms stad
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
