Bild: Per Wilkens
Bild: Per Wilkens

Timanställningar är inte värdigt kommuner och landsting om man menar allvar med att skapa ett jämställt arbetsliv och vara en jämställd arbetsgivare. Vi ska nu göra allt för att minska dessa anställningar.

Att minska antalet timavlönade till förmån för fasta anställningar är avgörande för att Sveriges kommuner och landsting ska vara bra arbetsgivare för alla de kvinnor som arbetar inom vården och omsorgen.

I dag har 15 procent av alla anställda kvinnor i Sverige en tidsbegränsad anställning. Om Sverige menar allvar med att minska otrygga anställningar måste politiken gå från ord till handling.

Det handlar till syvende och sist om vilken kvalitet som erbjuds de äldre och om barnen i förskolan ska möta ett känt ansikte på morgonen. Malmö är nu på väg att besluta om en riktlinje för att erbjuda fler medarbetare riktiga anställningar.

Den rödgröna majoriteten i Malmö har under mandatperioden haft som mål att halvera andelen timavlönade timmar till förmån för fastare anställningar. Trots det har vi inte kommit särskilt långt utan står och stampar med en hög andel timavlönade medarbetare. Deras arbetade tid omräknad till heltid motsvarade cirka 1 200 medarbetare per månad under 2013.

Högst andel timavlönade medarbetare i relation till antal arbetade timmar har vårdbiträden där hela 39 procent är timavlönade. Därefter kommer vårdare på 16 procent, barnskötare, 13 procent och undersköterskor, 8 procent.

De osäkra anställningarna drabbar inte bara den enskilda medarbetaren hårt genom en försämrad hälsa och sämre arbetsvillkor med många delade turer. Det handlar också om pengar i plånboken. Bilden av att en timanställd är en ung student som vill tjäna en extra slant stämmer inte i dag. Det handlar om vuxna kvinnor som trots lång erfarenhet inte kan försörja sig själv och sina barn.

Det är inte värdigt kommuner och landsting om man menar allvar med att skapa ett jämställt arbetsliv och vara en jämställd arbetsgivare. De åtgärder som genomförts i Malmö genom åren, bland annat utredning kring kommungemensam vikariepool, förslag till kommungemensam korttidsbemanningsenhet, olika bemanningsteam i förvaltningarna samt uppföljning av nämndernas arbete med att finna modeller för en effektiv och kvalitetssäkrad korttidsbemanning, har inte räckt. Mer måste göras.

Att otrygga anställningar får konsekvenser för omsorgens kvalitet är känt. Många äldre efterfrågar att det ska vara samma personal som kommer hem och hjälper. Det är inget konstigt. Det är ofrånkomligen så att ju fler timanställda desto sämre blir kontinuiteten för de äldre.

Omsorgen kan inte stanna vid att alla kommer upp i rimlig tid på morgonen och i säng på kvällen. Dagen måste fyllas med innehåll. Alla förtjänar en dag full av guldstunder på ålderns höst – inte bara att vara tacksam att överhuvudtaget få hjälp med att stiga upp.

Den i Malmö planerade kommuncentrala riktlinjen ska fungera som ett stöd för de nämnder som har en stor andel timavlönade att nå målet om en halvering. Nämnderna ska ta fram handlingsplaner med delmål för 2015 och 2016 för att minska andelen timavlönade timmar och antalet timavlönade medarbetare. Ett arbete som kommer att följas upp vid varje delårs- och årsbokslut.

En riktlinje gör inte jobbet utan måste självklart följas av konkreta åtgärder, men är ett steg för att nå vårt mål – att vara en bra arbetsgivare med trygga anställningar för såväl kvinnor som män.
 
Carina Nilsson (S), kommunalråd i Malmö