Carl Bildt måste slå vakt om Sveriges unika position och återinsätta ambassadören för mänskliga rättigheter. Det skriver företrädare för Civil Rights Defenders och Fonden för mänskliga rättigheter.
”Sveriges regering behöver inte längre en ambassadör för mänskliga rättigheter”
Så löd utrikesminister Carl Bildts (M) besked i riksdagen för några veckor sedan.
På 1980-talet blev Sverige det första land i världen som tillsatte en särskild UD-representant för mänskliga rättigheter för att markera Sveriges höga prioritering av mänskliga rättigheter i utrikes- och biståndspolitiken. Efter hand följde ett drygt halvdussin länder – alla i EU – Sverige i spåren.
Efter att posten har varit vakant sedan mer än ett halvår är det alltså klart att den senaste i raden av ambassadörer för mänskliga rättigheter, förre kabinettssekreteraren Hans Dahlgren, inte får någon efterträdare.
Sverige har länge haft ett högt anseende i världen för vårt försvar av mänskliga rättigheter och för vår tydliga prioritering av frågan. Ambassadören för mänskliga rättigheter har varit en viktig del av detta arbete då det har möjliggjort för Sverige att kontinuerligt lyfta frågor kring mänskliga rättigheter på en hög diplomatisk nivå.
Ambassadören har haft i uppgift att företräda Sverige i FN:s råd för mänskliga rättigheter, att leda bilaterala dialoger kring mänskliga rättigheter med länder som Kina, Indonesien och Sydafrika och att granska och främja mänskliga rättigheter i Sveriges biståndsmottagarländer. Inte minst viktigt har varit att ambassadören fungerat som en länk mellan regeringen och svenska organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter.
Utrikesministern förklarade för riksdagen att jobbet inte längre behövs, dels eftersom EU numera har en egen hög representant för mänskliga rättigheter och dels för att många fler UD-tjänstemän än tidigare arbetar med dessa frågor.
Men sanningen är att EU har haft en särskild representant med det uppdraget under de senaste tio åren och att UD-tjänstemännen blir allt färre. Tjänstemännen på UD har inte heller möjlighet att lyfta frågor kring mänskliga rättigheter på samma nivå som ambassadören för mänskliga rättigheter kunnat göra.
Att avskaffa rollen som ambassadör för mänskliga rättigheter kommer att påverka Sveriges arbete på området och markerar en nedprioritering av de mänskliga rättigheterna i den svenska utrikespolitiken.
Det är oroande och märkligt att en utrikesminister vars främsta intresse är säkerhetspolitik – bortsett från frågan om yttrandefrihet på nätet – inte ser den tydliga kopplingen mellan mänskliga rättigheter, demokrati och säkerhet.
De flesta konflikterna i dag har sina rötter i brott mot de mänskliga rättigheterna och i demokratiska underskott, till exempel i Syrien, Kongo och Egypten. Främjande av och respekt för de mänskliga rättigheterna förebygger konflikter som många gånger har sin grund i diskriminering, liksom brist på rättssäkerhet och politiskt medinflytande.
Respekt för de mänskliga rättigheterna går hand i hand med demokrati och god samhällsstyrning. Det svenska utvecklingsbiståndet, som innehåller ett stort mått av stöd till arbetet för de mänskliga rättigheterna, bör även i fortsättningen kombineras med gransknings- och informationsinsatser. Det är det arbetet som en erfaren ambassadör, frikopplad från den dagliga handläggningen av enskilda frågor, kan göra.
Det råder ingen tvekan om att ett kraftfullt internationellt arbete till förmån för de mänskliga rättigheterna behövs i vår värld i dag. I stället för att vidta åtgärder som innebär att Sverige drar ner på sitt engagemang borde utrikesminister Carl Bildt fundera på hur en ambassadör för mänskliga rättigheter kan stärkas ytterligare och bli än mer effektiv i sin roll. Utrikesministern borde också överväga hur Sverige i ännu större utsträckning kan bidra till demokratiutveckling och att stärka respekten för grundläggande rättigheter.
Sverige har på människorättsområdet haft en mer inflytelserik roll än vad vårt lands storlek och betydelse kan tyckas motivera. Vi vill att det förblir så. Indragningen av tjänsten som ambassadör för mänskliga rättigheter riskerar att förminska Sverige i dessa sammanhang.
Utrikesminister Carl Bildt måste slå vakt om Sveriges unika position och återinsätta ambassadören för mänskliga rättigheter. På så sätt kan vi tillsammans utveckla Sveriges arbete för de mänskliga rättigheterna – åt rätt håll.
Robert Hårdh, chef Civil Rights Defenders
Jenny Jansson Pearce, generalsekreterare Fonden för mänskliga rättigheter
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
