Den cirkulära ekonomin har naturens kretslopp som förebild och tänjer på planetens gränser i långsammare takt, skriver Carl Schlyter (MP).
Cirkulär ekonomi – låter begreppet bekant? En ekonomi där produktionen är präglad av återvinning och återbruk. Där man köper en funktion snarare än en produkt. Där slit-och-släng-mentaliteten hos konsumenter och producenternas planerade åldrande hör gårdagen till.
Liknande innebörd har tillskrivits andra begrepp. Ett exempel är kretsloppsekonomi – något som Miljöpartiet i många år har propagerat för. Den tongivande ekonomen Kenneth Boulding beskrev i essän The Economics of the Coming Spaceship Earth (1966) hur människan betedde sig som cowboys ombord på ett rymdskepp. Jorden, som ett slutet system med begränsade resurser, kunde liknas vid ett rymdskepp – men vi hanterade resurserna som om vi hade vidsträckta vidder framför oss som vi fritt kunde bruka och förbruka.
I dag använder Ellen MacArthur, grundare av en stiftelse som bär hennes namn, en liknande metafor. Som ung ensamseglare – 28 år gammal satte hon ett nytt världsrekord i jorden-runt-segling – slogs hon av att jorden, såväl som hennes segelbåt, hade begränsade resurser. Resurser vi behövde hushålla med om de skulle räcka resan ut. Bränslet, färskvattnet och maten på båten gick att översätta i olja, ekosystemtjänster och odlingsbar mark på planeten jorden.
Den cirkulära ekonomin har naturens kretslopp som förebild. Avfall finns inte utan restprodukter blir insatsvaror i annan produktion. Produkter ska lätt kunna återanvändas eller återvinnas, komposteras eller i sista hand energiutvinnas när deras livslängd är till ända. För att möjliggöra omställningen behöver miljöfarliga ämnen fasas ut; produkter designas så de materialmässigt går att dela upp; förnyelsebar energi användas i produktion och transport.
Den cirkulära ekonomin har nära band till Det Naturliga Steget – det i Sverige mest etablerade konceptet på området – med dess fyra systemvillkor. Villkor vi måste följa för att uppnå en hållbar utveckling.
- Förhindra koncentrationsökning av ämnen från berggrunden i naturen.
- Förhindra koncentrationsökning av ämnen från samhällets produktion i naturen.
- Inte utsätta naturen för undanträngning med fysiska metoder.
- Inte hindra människor att tillgodose sina behov.
Systemvillkoren arbetades fram av läkaren Karl-Henrik Robèrt och distribuerades i slutet av 1980-talet till samtliga svenska hushåll på ett kassettband. Minns någon? Liksom Det Naturliga Stegets fjärde systemvillkor är socialt, eller ekonomiskt, snarare än naturvetenskapligt förankrat ingår nya produktions- och konsumtionsmönster som ett steg mot en cirkulär ekonomi.
Centralt i den cirkulära ekonomin är tanken om ”cradle to cradle” (från vagga till vagga). Att helt sluta ett industriellt kretslopp och återvinna material till nya produkter utan kvalitetsförlust låter sig dock inte göras. Tyvärr.
Även om vi kallar en ekonomi cirkulär kommer naturlagarna att gälla även där, inklusive termodynamikens andra huvudsats. I praktiken innebär den att man inte kan göra om en plastflaska till en fleecetröja till en ny fleecetröja utan visst spill.
Om vi envisas med att använda och tvätta tröjan kommer plasten till slut vara spridd i ekosystemet. Låt vara att vi med verktygen som cirkulär ekonomi erbjuder närmar oss planetens gränser i långsammare takt. Det är en början. Hellre att företag som anammar ett kretslopptänk växer på bekostnad av företag med linjärt materialflöde än tvärt om.
Det ger oss i alla fall lite andrum och ökar sannolikheten för att vi ska finna långsiktigt hållbara lösningar.
Carl Schlyter, EU-parlamentariker (MP)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
