Handelsavtalets nya kommittéer ska befolkas av företag med rätt att påverka reglerna från insidan.
I Sverige är de flesta positiva till handel. Handelsavtal har känts som något bra. Den nya tidens avtal är dock mycket långtgående avtal om skydd av investeringar och företags inflytande.
EU-kommissionens konsultation om tvistlösningsmekanismen ISDS – Investor-state-dispute-settlement – i TTIP-avtalet mellan EU och USA fick rekordmånga svar, med rekordhög andel negativa. I en rättsstat behöver inte företag specialdomstolar bara för dem. Vi kan därför hoppas att kommissionen tar intryck och tar bort ISDS från avtalet.
Allt är dock inte frid och fröjd ändå. TTIP innehåller permanenta regelsamverkanskommittéer som ska främja företagens handel. Företag får möjlighet att påverka lagstiftning och dess genomförande genom att myndigheter ska överföra information direkt till företag eller via amerikanska myndigheter. Detta är en gräddfil in i beslutsfattandet som påverkar maktbalansen.
I kommittéerna ska det finnas representanter för myndigheter och företag, men normalt inte folkrörelser. Kommittéerna ska diskutera lagstiftning, hur den genomförs och om man behöver ändra regler i avtalet. Genom ett handelsavtal får alltså företag en direktväg in att påverka beslut både före och efter att politiker stiftat nationella lagar och EU-lagar.
Det finns en uppenbar risk att företagen kommer att ha en negativ inverkan på lagstiftningen eller hur den genomförs, särskilt som alla parter ser sitt uppdrag som att underlätta handel. I definitionen av vad regelsamverkan syftar till står det att syftet är att underlätta handel och öka konkurrenskraften. Det står att man ska skydda miljö och folkhälsa i inledningen till olika stycken men när man går ned till detaljerna så är det handeln som styr. Länder får bjuda in andra än företag, till exempel universitet och folkrörelser, men ville man att reglerna skulle skydda andra intressen borde de vara med hela tiden, inte bjudas in med armbågen.
Vi står inför en ytterligare överföring av makt från folkvalda och folk till företag.
EU-kommissionen och andra förespråkare av TTIP försäkrar att inget i avtalet ska sänka europeiska standarder. Det är en sanning med modifikation. Ett sätt att underlätta handel är att acceptera varandras standarder eller mätmetoder.
Här finns en del utrymme för förenklingar som inte påverkar arbetsrätt, miljö eller folkhälsa. Till exempel släpper exakt samma bil ut olika mycket, på pappret, i USA och EU. Det vore logiskt att vi mäter på samma sätt, det skulle underlätta handel om sedan båda fick bestämma på vilken nivå utsläppen ska ligga.
Andra standarder har förhandlats fram i stor konflikt med industrin. Till exempel fick jag i EU igenom att man ska kunna byta batteri på alla elapparater, även till batterier av andra än originaltillverkaren. Den typen av krav riskerar att anses som onödiga av industrin och kan undermineras av att vi godkänner amerikanska importerade datorer utan sådana krav. Detta gäller en rad regler kring miljöskydd, djurskydd och konsumentsäkerhet. Det kan leda till att dyrare, miljövidrigare eller farligare produkter kommer in på marknaden.
Genom komplicerade regler kan politiska framgångar gå förlorade om vi skriver på ett avtal med 2 000 sidor regler som dels står över nationell lagstiftning, dels ensidigt och kortsiktigt gynnar ekonomiska intressen. Regeringen har tydligt deklarerat att man vill ha en mer modern handelspolitik där investerarskyddet moderniseras och arbetsrätten skyddas. Det enda sättet att få USA att acceptera den typen av krav är en offentlig debatt.
Eftersom få, om ens några, av våra folkvalda kommer läsa hela avtalet är det upp till folkrörelser, medborgare och journalister att kräva svar. Vi kan inte nöja oss med flum om tillväxt och jobb och glada rop om frihandel. Kalkylerna över hur mycket tillväxt det ska bli haglar, men de bygger på att 50 procent av alla hinder mot handel ska elimineras. Även möjligheterna att göra ny bra lagstiftning kommer undermineras av alla regler i avtalet om det inte förändras i grunden, mot hur handelsavtal brukar skrivas.
Carl Schlyter, riksdagsledamot Miljöpartiet
Artikeln är publicerad i Magasinet Arena #1 2015. Numret finns ute i butik från och med tisdag 24/2. Prenumerera på tidskriften här >>
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
