Konkurrensutsättningen av skolan är den största sociala katastrofen i svensk efterkrigshistoria och det har skett med Socialdemokraternas medverkan. Det skriver samhällsdebattören Carl Tham.
“Arbetarrörelsen ska inte moralisera över föräldrar som väljer bort skolor med många invandrarelever”, säger Ibrahim Baylan, i en kommentar till nya studier som visar hur skolvalet driver på segregationen.
Det är en häpnadsväckande kommentar. Den avslöjar att socialdemokratins talesperson i skolfrågor inte förstår vad en samhällsformerande politik innebär. Medborgare – i detta fall som föräldrar – handlar och väljer i det system som politiken har skapat. Ingen moraliserar över deras val. Föräldrar har ett naturligt ansvar för sina barn. Men samhället har ansvar för alla barn.
Omkring 1990 hade den svenska grundskolan, som OECD då konstaterade i en rapport, en anmärkningsvärt hög kvalité och jämlikhet. Sverige låg i spetsen i läskunnighet. Vi var världsledande när det gällde att ha trängt tillbaka de socioekonomiska skillnadernas betydelse för skolresultaten. Skolorna var likvärdiga, skillnaderna små. Det var alltså den så kallade flumskolans höjdpunkt.
Så kom systemskiftet rullande, med Moderaterna och Folkpartiet som pådrivare, men med Socialdemokraterna som följeslagare: skolpeng, fritt val, konkurrens på en marknad, vinstdrivna skolföretag. Allt detta skulle, enligt de ideologiska ingenjörerna, leda till nydanande pedagogik och bättre studieresultat till lägre kostnader.
Nu, 15–20 år senare, ser vi resultaten i en rad forskningsrapporter: försämrade studieresultat, betygsinflation (inte minst i gymnasiet) och sämre kunskaper, starkt ökad segregation med allt större skillnader mellan skolor. Konkurrensen har inte drivit fram någon pedagogisk nydaning, effektiviteten har inte ökat. Den socioekonomiska bakgrunden spelar en allt större roll för studieresultaten.
Valfriheten för föräldrar och elever som den ofrånkomligen praktiseras i detta system gynnar barn som kommer från hem med studietraditioner och det förstärks av den lika ofrånkomliga skiktningen av skolornas kvalité. De enda som verkligen har gynnats av systemet är aktieägare i utbildningsbolag som bedriver en praktiskt taget riskfri verksamhet på skattebetalarnas bekostnad.
Det tog socialdemokratin nästan ett halvt sekel att tillsammans med det då skolprogressiva folkpartiet skapa en sammanhållen skola där klass och ursprung spelade en liten roll. En sådan skola är, insåg de ledande socialdemokraterna, grunden för ett mer jämlikt samhälle.
Denna skola är nu mer eller mindre krossad i konkurrensens, valfrihetens och vinsternas namn. Det är den största sociala katastrofen i svensk efterkrigshistoria och den har skett med Socialdemokraternas medverkan. Inte nog med det: den försvaras av partiets talesperson med det fullständigt falska påståendet att kritikerna vill åt föräldrarna.
Rader av så kallade reformer under de senaste årtiondena har förvärrat situationen och det finns andra faktorer som har drivit utvecklingen i samma riktning. Bostadssegregationen är en sådan faktor. Men försök inte blanda bort korten: bostadssegregationen har funnits under lång tid – men segregationen i skolan har tagit språng genom konkurrenssystemet.
Socialdemokratin borde nu visa att det är ett reformistiskt parti som har förmåga att lära av misstag. Avveckla skolpengen och konkurrenssystemet, förbjud och fasa ut de vinstdrivna skolorna och skapa ett nytt styrsystem som sätter kvalitet och social utjämning främst. Det är vad Baylan borde säga.
Carl Tham, samhällsdebattör och socialdemokratisk utbildningsminister åren 1994–1998.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
