Ska vi i en debatt om rasism ignorera att vi har en vit norm i Sverige? Ska vi ha den vita normen som en fortsatt elefant i rummet som ingen vågar nämna?
I söndags den 2 februari deltog jag i P1 Debatt i Kulturhuset i Stockholm, ämnet var rasism och vi debattörer skulle diskutera hur mycket rasism Sverige tål. Redan innan programmet visste jag att människor skulle uppröras, åt det ena eller det andra hållet, det är liksom ett sådant ämne, rasism upprör, tack och lov.
Alexandra Pascalidou var med, fast inte som debattör utan som debattledare, ett uppdrag hon enligt min mening skötte galant. Men Pascalidou hamnade i blåsväder redan efter i söndags. Hon hade nämligen nämnt att vita är privilegierade på grund av att vi har en vit norm, en norm antirasister i många år försöka att påtala och debattera.
Detta gjorde hon i ett sammanhang där Alice Teodorescu berättade sin syn på rasism utifrån sina erfarenheter och Pascalidou påtalade att Teodorescu var högutbildad, vit och kristen.
För mig kändes det naturligt att nämna sådana faktorer eftersom vi vet att det spelar roll och påverkar vilka fördomar man möter och hur man blir behandlad. Alexandra Pascalidou har fått väldigt hård kritik och många har uttryckt att formuleringen är oacceptabel. Det har till och med skrivits att hon bör bytas ut som programledare för de kommande debatterna i serien.
Reaktionerna har bland annat lett till att Sveriges radio har bett om ursäkt, man kan ju fråga sig för exakt vad?
Ska vi i en debatt om rasism ignorera att vi har en vit norm i Sverige? Ska vi ha den vita normen som en fortsatt elefant i rummet som ingen vågar nämna? Ska vi låtsas som att klass, utbildning, hudfärg och andra faktorer inte spelar någon roll, att vi alla blir bemötta på samma sätt och får samma förutsättningar i Sverige?
Om vi gör det, kan vi ens ha en debatt om rasism?
Det är ju föga förvånande att människor blev upprörda av att den vita normen adresserades som ett problem i debatten, men jag kan se det som problematiskt att Sveriges Radio inte kan stå upp för debatten och för att frågor om den struktur som en vit norm innebär.
Det är fegt och många av de kritiker jag har läst är också fega. För om du är vit kan du absolut välja att blunda och det kommer hålla länge eftersom du inte är den som möter fördomarna, blir diskriminerad eller utsätts för hat baserat på din hudfärg.
Men vad är det för mening att debattera rasism om vi bara får ha låtsasdebatter?
Om vi inte får ventilera de jobbiga frågorna, rannsaka oss själva och inse att vi har rasistiska strukturer som faktiskt drabbar människor, på riktigt.
Jag vet inte riktigt vad Sveriges Radio eller dess lyssnare hade förväntat sig av den här debatten och jag har svårt att se vad det är som upprör så mycket. För mig bekräftar det en tanke jag redan hade, att den vita normen är så starkt förankrad i människor och i samhället att många dels inte ser den och dels blir rasande när den påtalas och ifrågasätts.
Alexandra Pascalidou, du gjorde ett fantastiskt jobb! Ilskan du möter nu är ett kvitto på att det du sa är något som verkligen behövde sägas och vi är många som är beredda att stå vid din sida och säga det om och om igen.
Det folk vill höra och det folk behöver höra är sällan samma sak.
Carolina Moberg Farraj, frilansjournalist och debattör
Inlägget är tidigare publicerat på Carolina Moberg Farrajs Facebookvägg.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
