Det handlar om politisk vilja och ekonomiska prioriteringar om vi ska klara det växande vårdbehovet när antalet äldre blir fler. Det skriver Catharina Bråkenhielm (S).
Regeringsprojektet Långsiktig efterfrågan av välfärdstjänster (LEV) presenterade 2010 att andelen äldre kommer att gå från dagens 17 procent till 25 procent år 2050. Medellivslängden kommer att öka till 87 år till 2050. Vård- och omsorgskostnaderna per individ kommer att minska med bättre hälsa, något vi har arbetat för i många år och som nu ger resultat. Men de totala kostnaderna ökar ändå eftersom det blir fler äldre. Personalbehovet kommer att öka kraftigt. Dessa uppgifter är ingen nyhet för de flesta av oss.
Utvecklingen kan gå åt två håll. Antingen tunnas kvaliteten i den gemensamma äldreomsorgen successivt ut och det blir en grundnivå i systemet som sedan kompletteras av den enskilde efter vad den har råd med. Eller så fortsätter vi att bygga en äldreomsorg med hög kvalitet som är till för alla på lika villkor och som är skattefinansierad. Där styr behovet och inte den enskildes ekonomi.
Givetvis föredrar jag det senare alternativet, men det kräver att det finns ett politiskt stöd och kraft för att utveckla äldreomsorgen och att finansiera den! Äldreomsorgen expanderade kraftigt på 1960- och 1970-talet men har sedan minskat i omfattning. I den mån minskningen beror på bättre hälsa och bättre sjukvård är okontroversiella faktorer, men viktigt att veta är att minskningen också beror på att det blivit svårare att få hjälp.
Kommunal har i en rapport kallad ”Åtstramningens pris” visat att kraven på yrkesarbetande anhöriga att hjälpa sina gamla föräldrar har ökat. Mellan 80 000 till 120 000 personer har till och med gått ned i arbetstid för att vårda anhörig enligt forskarna Marta Szebehely och Petra Ulmanen. De som inte har möjlighet att gå ner i arbetstid får en mycket stressig tillvaro.
Socialstyrelsen redovisade i en rapport 2004 att de äldre föredrar offentligt finansierad hjälp före hjälp från sina barn. Risken är stor att utvecklingen mot en allt mer pressad äldreomsorg driver fram beroenden som inte någon av parterna vill ha.
Kvinnors ökande ansvar för gamla föräldrar är jämställdhetens blinda fläck. Enligt SCB står kvinnor för den största hjälpinsatsen bland de anhöriga. Bästa hjälpen för äldre är absolut en bra offentlig äldreomsorg. Studier visar också att även de anhöriga själva menar att en offentlig äldreomsorg av hög kvalitet är det viktigaste stödet till anhöriga.
Grundläggande är att de äldre ska få en äldreomsorg av hög kvalitet både nu och i framtiden. Det ökar tryggheten för oss alla. Det handlar om ett generationskontrakt och är grunden för ett civiliserat samhälle.
Nu behövs insatser som kan möta de rådande kvalitetsbristerna i äldreomsorgen. Det handlar om arbetsvillkor för de anställda, vilket utbud som erbjuds och kvaliteten på tjänsterna. En avgörande faktor är personalens arbetsförhållanden och kompetensnivå.
Den genomsnittliga sysselsättningsgraden för månadsanställda i kommunerna ökade från 81,6 procent 2002 till 84,2 procent 2009. Med den takten kommer det att dröja länge innan heltid blir norm och yrket kan utvecklas. Här handlar det om att göra en långsiktig satsning på äldreomsorgen som både ökar kvaliteten och som samtidigt ökar förtroendet för verksamheten.
Stefan Svallfors redovisade i en undersökning 2011 att 46 procent hade en låg eller ganska låg tilltro till den offentliga sektorns möjligheter att erbjuda en bra och värdig äldreomsorg. Motsvarande siffra för barnomsorgen var 10 procent. Varför är det så? Någonting måste göras för att vi även i framtiden ska ha en bra äldreomsorg värdig namnet i vårt land.
Catharina Bråkenhielm (S), Socialutskottet med ansvar för äldrefrågorna
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
