Helgens Centerstämma bekräftar att det vi trodde var Centern inte längre finns. Vad vi har att hantera är några som bär Centerpartiets namn.
Under helgens Centerstämma i Falun fullbordas ett politiskt förvandlingsnummer. Centern har nu övertagit Moderata ungdomsförbundets och Svenska arbetsgivarföreningens önskelista från 1970-talet. Inga partier undkommer förändringens vindar. Men Centerpartiets nya liberala kurs är något helt annat.
Kritiker brukar hävda att Centern egentligen inte har någon ideologi. Något ligger det väl i det. Och den som inte tror på någonting kan paradoxalt nog tro på vad som helst.
Centern (tidigare Bondeförbundet) var länge ett intresseparti för Sveriges bönder. Men när andra partier förhöll sig till Karl Marx, Edmund Burke och John Stuart Mill hade Centern aldrig någon ideologisk anfader.
Centern har rört sig mellan högst skiftande ideologiska positioner. Och då och då hamnat i den politiska vildmarken. Länge fanns en mer eller mindre outtalad värdekonservatism i Centerrörelsen, inympad i partiet via landsbygdens realiteter – av allt från den i varje socken närvarande kyrkan till vårdnaden och värnandet om svenska ängar, åkrar och skogar.
Men det har också funnits mer problematiska inslag. Under 1930-talet var Bondeförbundet riksdagens mest öppet rasistiska parti.
På 1960-talet påverkades även Centern av den radikala tidsandan. När partiet firade sitt 60-årsjubileum 1970 beskrev Gustaf Jonnergård Centerns program i termer av krav på ”jämlikhet och trygghet och kamp mot maktkoncentrationen”.
Under 1970-talet skruvades centerns radikalism upp. Det är kanske svårt att tro i dag men Centern vann en hel del väljare i LO-kollektivet och försökte sig på en facklig offensiv. Den tidens CUF:are präglades av den så kallade Åsa-Nisse-marxismen. Även om de precis som många av vänsterns 68:or senare lugnade ned sig.
Syntesen mellan det gamla och nya blev en ny centerideologi som kallades ”ekohumanism”. Av Centern själv beskrivet som ett idésystem som binder ihop ekologi och humanism på ett sätt som ”till skillnad från de klassiska ideologierna kan förena frihetsideal, trygghet, resurshushållning, jämlikhet och solidaritet”.
Denna ideologi levde nog kvar ända tills Olof Johansson avgick som partiledare 1998. Efter det har Centern steg för steg blivit ett allt mer pålitligt borgerligt parti. Ekohumanismen har övergetts för allsköns nyliberala och libertarianska positioner. Eller som det heter i Centerns nya politiska språk: ”Närodlad liberalism”.
Hedervärt nog är Centern i dag det enda borgerliga parti som står upp för alliansregeringens migrationspolitik. Men i övrigt är det mest marknadsvurm och en stor dos antifacklig populism. I Centerns nya politiska verktygslåda ingår sådant som marknadshyror, sänkta löner för de fattigaste och avskaffad arbetsrätt.
En gång var partiet kritiskt mot såväl privat som statlig maktkoncentration. Numera kritiserar partiet bara den senare. Börsnoterade företag och all världens riskkapitalister hälsas välkomna som en revolutionär befrielsearmé som ska frigöra den offentliga sektorn från politikerna och sossarna.
I Falun bekräftas allt detta. Visserligen hade Annie Lööf en besvärlig inledande tid som partiledare. Striden om det libertarianska idéprogrammet fick henne nästan avsatt. Och inför valet förra året låg partiet illa till.
Men nu har Centern återhämtat sig och är till och med något större än Folkpartiet. Förmodligen finns det utrymme för ett parti på den liberala högerflanken. Valet av Fredrik Federley till andre vice ordförande stärker förstås Annie Lööf. Han tillhör samma liberala centergeneration som studerat Friedrich von Hayek och Ayn Rand i Timbros regi.
Att Federley är en politisk osäkerhetsfaktor var han än befinner sig verkar inte bekymra partiet. Dagarna innan stämman förklarade han i en intervju att Centern och Sverigedemokraterna nog ”emellanåt” kan komma överens. Han ägnade sig sedan åt att dementera och be om ursäkt.
Centerns ja till NATO i Falun är bara en bekräftelse på nyordningen. Även om stora delar av partiet protesterar. Den svenska alliansfriheten har länge varit en grundpelare i Centerns syn på våra utrikes relationer. Centerns krav på ”närodlat” gäller uppenbarligen inte försvars- och säkerhetspolitiken.
Men det är bara den yttersta bekräftelsen på att Centern inte längre finns. Vad vi har att hantera är några som bär Centerpartiets namn.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
