Centern har avgörandet i sin hand

kolumnen Annie Lööf vill inte förhandla med Vänsterpartiet. Men hon har också satt sin politiska heder i pant om att inte hjälpa SD till makten. De två sakerna är knappast förenliga. Det vägval som Centerpartiet måste göra nu lär de ändå behöva göra efter nästa val, skriver Jonas Sjöstedt.

”Four more years” utropade Martin Ådahl från Centerpartiet nyligen glatt. Han ville fortsätta med ett nytt januariavtal även under nästa mandatperiod. En vecka senare ställde Nooshi Dadgostar sitt ultimatum om marknadshyrorna. Mindre än två veckor senare hade regeringen Löfven fallit och Januariavtalet rasat ihop.

Vänsterpartiet gjorde precis som man sagt. Regeringen verkar fullständigt ha missbedömt situationen och svarade med arrogans och irrelevanta argument när de försökte bortförklara, istället för att överge, förslaget om marknadshyror. Oviljan att förhandla med sitt eget regeringsunderlag ledde till Löfvens fall.

Samarbete i ”mitten” har varit Löfvens mål och projekt. Han var aldrig bekväm med vänsterpolitik. Förra mandatperioden försökte han förhindra Vänsterpartiets förslag om att ta bort vinsterna i välfärden och skapa ett mer rättvist skattesystem. Målet var hela tiden att samarbeta med Centerpartiet och inte bråka med storkapitalet. Nu går Socialdemokraternas mittenprojekt in för kraschlandning.

Många hårda ord har sagts mellan vänsterpartister och socialdemokrater de senaste dagarna. Det är viktigt att komma vidare från det och se framåt.

Många hårda ord har sagts mellan vänsterpartister och socialdemokrater de senaste dagarna. Det är viktigt att komma vidare från det och se framåt. Partierna kommer att behöva varandra, och behöva samarbeta med varandra, om något alternativ till den råa högerpolitiken ska skapas i Sverige. Vi borde tala om hur det alternativet ska se ut.

Liberalerna har lämnat Januariavtalet och anslutit sig till de blåbruna. Nu kommer något annat som kräver att Socialdemokraterna kan samarbeta såväl med Vänsterpartiet som Centerpartiet. Motsvarande situation finns redan i Finland och Danmark, och har tidigare var grund för en regering i Norge. Att underskatta och försöka runda Vänsterpartiet en gång till vore oklokt. Det, om något, borde ha lärts av de senaste dagarna.

Vad som måste göras är såväl svårt som självklart. Socialdemokraterna och Centerpartiet måste släppa tankarna på marknadshyror och börja förhandla med Vänsterpartiet. Om det sker kan en ny regering vara på plats innan fotbolls-EM är över. Nooshi Dadgostar har redan sagt att hon är redo. Miljöpartiet verkar vara positiva. Nu ligger bollen hos S och C. Det finns bara ett mandats övervikt i riksdagen, men den övervikten bör användas. Dessutom kan Liberalerna mycket väl spricka i en statsministervotering.

Med Liberalernas snabba avhopp från Januariavtalet har insatserna höjts. Men partiets agerande är inte helt enkelt att förutse. Rimligen innebär avhoppet att de inte fullföljer samarbetet om årets höstbudget. I så fall behöver regeringen förhandla budgeten med både Vänsterpartiet och Centerpartiet för att den ska gå igenom riksdagen. Är det möjligt för V och C att komma överens om en budget?
Jag tror det, om partierna i det här läget ser till det som förenar och lägger skillnader åt sidan. De båda partierna skulle kunna prioritera frågor som den gröna omstarten med satsningar på järnväg och elektrifiering, stöd till småföretag och landsbygd, LSS och jämställdhet.

Centerpartiet och Annie Lööf har avgörandet i sin hand. Alternativet att inte välja finns inte. Vad de än gör har det konsekvenser. Annie Lööf har sagt att hon inte budgetförhandlar med Vänsterpartiet. Men hon har också satt sin politiska heder i pant med löftet om att inte hjälpa SD till makten. De två sakerna är knappast förenliga. Men att svika löftet om att inte hjälpa SD till makten är avgörande för Annie Lööfs hela politiska trovärdighet, det är inte en budgetförhandling med Vänsterpartiet. Dessutom, det vägval som Centerpartiet måste göra nu lär de ändå behöva göra efter nästa val. Visst kan Centerpartiet tvinga fram ett extraval istället. Det blir knappast populärt och skjuter bara upp vägvalet, eller för SD till makten.

Om Annie Lööf är klok slutar hon kalla Vänsterpartiet för extrema och andra tillmälen och bjuder in Nooshi Dadgostar, som har sitt arbetsrum en våning under Annies, på en kopp kaffe istället. Här någonstans avgörs nog den politiska kris vi nu befinner oss i.

Jonas Sjöstedt är före detta partiledare för Vänsterpartiet och kolumnist hos Dagens Arena.