Två politiska ledare på väg ner. Ett desperat försök att skriva om historien. George W Bush genom att vara värd för ett möte om fred mellan Israel och Palestina. Carl Bildt genom att i optimistiska ordalag säga att en lösning är närmare än någonsin och att mötet på andra sidan Atlanten kommer leda någon vart. Utrikesministern kunde inte ha mer fel.
Om två dagar är det sextio år sedan FN tog beslutet att dela upp Palestina mellan araber och judar. 800 000 palestinier fördrevs, 531 byar tömdes och elva stadsdelar rensades. Fram föddes två hopplösa delar för en varaktig lösning: Ett överkört och frustrerat arabiskt folk samt en brutal militär överlägsenhet som tilläts och ännu tillåts slå till med all kraft på ett sätt som aldrig hade accepterats från något annat land. FN-resolutionen lade grunden till den konflikt vi fortfarande brottas med.
Israel lyfts ofta fram som Mellanösterns enda demokrati, men agerar på ett sätt som knappast gynnar demokratin i övriga regionen. Samtidigt skickar omvärlden vansinnigt paradoxala signaler till palestinierna, när det av folket framröstade Hamas utestängs från alla samtal om en varaktig lösning.
Toppmötet i Annapolis, USA, är inte något annat än ett grymt självbedrägeri. Det är inte den "sista stora chansen", som Carl Bildt skrev på DN debatt i går. Den sista chansen för att nå en hoppfull lösning har redan passerat och Israel valde aktivt bort den under Osloprocessen för femton år sedan. Medan fredsförhandlingarna pågick förstärktes de israeliska bosättningarna. Medan parterna försökte enas satsade Israel miljarder på att bygga ut infrastrukturen, så som vägar, för bosättarna.
Inte någon gång har den starke parten i konflikten i Mellanöstern visat att man förstår att en tvåstatslösning innebär att alla bosättare måste flytta tillbaka till israelisk mark. Inte någon gång har Israel respekterat de gränser som finns, utan i stället byggt en mur som går längs ockuperad, palestinsk mark. Till detta kommer taggtråd, checkpoints, trakasserier och en omöjlig vardag för många palestinier som får leva med daglig förnedring från den israeliska armén. Det stora friluftsfängelset Gaza ska vi inte ens prata om.
Att utifrån de utgångspunkterna skapa en tvåstatslösning är i praktiken omöjligt. Att Bushs sista desperata försök skulle lyckas är inte realistiskt. Vad som krävs är ett paradigmskifte – i det israeliska ledarskapet och i förhållningssättet från omvärlden.
För två somrar sedan, när Israel bombade Beirut och USA passivt lät det ske, sa Condoleezza Rice att en FN-resolution om ett omedelbart eldupphör i Libanon var "politiskt meningslös". Konferensen i Annapolis är om något politiskt meningslös – en väg framåt för Mellanöstern börjar i en helt annan ände än finmiddag hos George W Bush.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
