EU:s ministerråd diskuterar att bygga en digital järnridå runt Europa. Tanken är att man skall svartlista icke-europeiska webbplatser som har ”olagligt innehåll”. Internetleverantörerna kommer då att förbjudas att vidareförmedla innehåll från dessa sidor till sina kunder i EU.
Censur är alltid censur, oavsett syftet. Antingen har man censur eller också har man det inte. Vilket är Sveriges och EU:s budskap när vi kritiserar länder som Kina och Iran. Men nu ser det alltså ut som om EU:s ministerråd gör helt om, vad gäller den saken.
Det är också en viktig princip att man inte skall censurera information i förväg, utan i stället vidta rättsliga åtgärder först om någon publicerar något olagligt. Under förutsättning att man vill hålla sig till rättsstatens grundläggande principer, vill säga.
Redan av dessa skäl borde man alltså kunna avfärda ministerrådets förslag. I vart fall om man tycker att tryckfrihet, yttrandefrihet och medborgerliga fri- och rättigheter är överordnade i ett demokratiskt samhälle.
Men nu ser ministerrådet inte saken på detta sätt. I stället handlar det om att ta på skygglappar och gräva ner sig i detaljfrågor. Det kan handla om att man vill stoppa fildelning. Eller om sådant som kan ha något slags teoretisk koppling till terrorism. Här finns även en del moralpanik att ta till. Sådant övertrumfar tydligen grundläggande demokratiska principer i medlemsstaternas ögon.
Även om man ännu inte förklarat vad man menar med ”olagligt innehåll”, så kan man vara säker på att det även handlar om politiska yttranden. Enligt EU:s rambeslut om rasism så är det till exempel förbjudet att förneka Förintelsen och vissa folkmord (dock inte alla, eftersom EU emellanåt väljer att se mellan fingrarna när folkmord pågår).
Detta innebär alltså – med ministerrådets förslag – att vi kommer att få censur av politiska åsikter och akademisk debatt. I vart fall om det som skrivs kommer från länder utanför EU. Det är olyckligt, oavsett vad man tycker i själva sakfrågorna. Principen om fri debatt och ett öppet samhälle måste sättas i främsta rummet.
Om man öppnar dörren för censur, då vet man aldrig var det slutar. Det finns gott om medlemsstater som inte tycker om information om till exempel abort, homosexualitet, alternativ drogpolitik och vissa religiösa ämnen. För den som känner till hur EU fungerar är det uppenbart att dessa länder kommer att försöka få in sådant under webbcensurens paraply. Ändamålsglidning är snarare regel än undantag.
Det finns en princip som säger att internetoperatörer inte är ansvariga för vilken information som sänds i deras kablar. Detta på samma sätt som Posten inte är ansvarig för vad som skrivs i vanliga brev. Det är en bra och viktig princip som måste försvaras. För om operatörerna riskerar att stämmas för innehållet i den information de förmedlar, då blir resultatet en ängslighet där de hellre stoppar lite för mycket än lite för lite. Och då kommer internet att bli en kanal för endast det välkammade, harmlösa, icke-kontroversiella och tillrättalagda. Det vore förfärligt.
Yttrandefrihetens värde ligger, som bekant, i rätten att kunna säga till människor saker som de inte vill höra.
Det finns alltså många skäl att säga nej till den digitala järnridå som EU:s ministerråd nu skissar på. Europa skall vara en öppen, tolerant världsdel som hyllar mångfald och fri debatt. Det är förvånande att EU:s ledare inte tycks se värdet i detta.
Christian Engström
Ledamot av Europaparlamentet för Piratpartiet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
