BELGRAD: I onsdags kom beskedet som alla väntat på – den planerade Prideparaden den 6 oktober förbjöds. Den 6 oktober var redan innan förbudet känt i Serbien som dagen då det som borde ske inte skedde.
För tolv år sedan, den 5 oktober 2000, fick Slobodan Milošević slutligen erkänna sig besegrad. Efter ett drygt decennium av krig, hyperinflation, sanktioner och isolering. När oppositionen och alla medborgare som drivit fram förändringen firade på kvällen trodde nog de flesta att man lämnade en mörk period bakom sig för alltid. Men det blev aldrig något clean cut med det förflutna.
Perioden efter 5 oktober har präglats av kompromisser, återfall och en inte särskilt framgångsrik kamp mot omvärldens negativa bild av landet. Så man brukar prata om 6 oktober som dagen som inte hände, dagen då revolutionen inte slutfördes.
Datumet för Pride annonserades dagen efter presidentvalet i Serbien i maj, och två veckor efter parlamentsvalet. Den vanligaste frågan på presskonferensen var: Hur tror ni att den nya regeringen och presidenten ställer sig till Pride?
Nu har vi svaret.
Förbudet togs trots allt emot med viss förvåning. Inte för att någon tror att de ”nya” regeringspartierna – som satt vid makten under Miloševićs nittiotal och nu har gjort comeback – är några hbtq-kramare. Utan för att Pride blivit ett test för EU-iver – den nya regeringen har bedyrat att den ska föra Serbien in i EU. Det lät ett tag som att de var beredda att slå knut på sig själva, eller till och med tillåta en parad, för att bevisa att de är lika stora EU-vänner som den förra regeringen.
Nu tror ingen det längre.
I dag ska Sveriges EU-minister Birgitta Ohlsson träffa hbtq-aktivister i Belgrad. Hon var inbjuden som huvudtalare på lördagens parad. Premiärminister Ivica Dačić låter hälsa att ”ingen har rätt att tala om för någon vad som ska ske i Belgrad, varken Europeiska unionen, eller andra länder i världen […]” Det är knappast så att EU kräver en Pride-parad i utbyte mot medlemskap. Det har i alla fall inte Dačić hört, säger han i samma uttalande.
Kanske har han rätt. Det finns åtminstone anledning att kritiskt granska hur de nya lagar på området mänskliga rättigheter som EU krävt fungerar i praktiken. Det är inte bara i Serbien som oklanderliga pappersprodukter samlar damm i någon vrå till liten nytta för de grupper de är tänkta att skydda från diskriminering.
Fram till den 5 oktober 2000 var det regimen som inskränkte friheten för dem som kämpade för ett annat, mer demokratiskt, Serbien. Den 6 oktober 2012 finns det anledning att fråga sig vad som (inte) hänt sedan dess.
Christina Wassholm, frilansjournalist i Belgrad
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
