DEBATT Hur länge ska detta pågå? Denna den värsta politiska psykos jag varit med om. Det finns viktigare saker i världen än Trump och hans åsikter. Fixeringen är allt vad ett bakåtsträvande etablissemang kan önska sig, skriver Mats Sederholm på Världsdagen för pressfrihet.
Häromdagen hade vi barnkalas hemma. Runt köksbordet hade de kommit in på spökhistorier då ett av barnen i nio-årsåldern utbrast: »Tänk om Trump dyker upp utanför fönstret«.
På tåget läste jag i ett av mina favoritmagasin från Nordamerika. Det har en underton av anarki, antikonsumtion och massor av sinnrikt innehåll. Jag tänkte innan jag började bläddra: »undrar hur många sidor det tar innan jag ser honom.«
En, två, tre, fyra...där var han, omgjord i en grotesk grimas. Ytterligare en utöver alla de tusentals som redan publicerats i de vanliga media. Jag stoppade ner numret i ryggsäcken med en suck.
Och när jag försöker ta temperaturen på den politiska debatten och besöker såväl traditionella, alternativa som progressiva nyhetssajter och oavsett om det är i mitt eget land eller i USA så är han där. Dag efter dag, samma sak.
Till och med när jag sitter i publiken bland progressiva aktivister så går det bara någon minut innan hans namn viskas. Hur länge ska detta pågå? Denna den värsta politiska psykos jag varit med om. En politisk trafikstockning som aldrig tycks släppa.
Han har förvandlat nyhetsmedia till något som mer påminner om skandalpress.
Och alla hjälps åt. Politiker, filmregissörer, aktivister, intellektuella och inte minst nyhetsmedia. Han är enligt undersökningar den i särklass mest uppmärksammade presidenten under sitt första år. Och enligt undersökningar den av media mest ogillade presidenten på 25 år. Intresset är dessutom ovanligt fokuserat på honom som person.
Han har förvandlat nyhetsmedia till något som mer påminner om skandalpress. De pekar finger, de gapar av förvåning, de både spekulerar och envisas med fakta i sin självbild som oskyldigt drabbade av detta monster.
Han skriker tillbaka, de svarar och buar. Hatälskandet och dramat blir uppenbart för den som står utanför manegen och ser detta mediala och politiska cirkusnummer.
Detta är inget försvarstal för Trump. I den här texten är Trump och hans politik inte huvudsaken.
Jo jag förstår upprördheten. Kvinnoförakt, förakt för folkgrupper, klimatförnekare, skrävlare, burdus, erkännandet av Jerusalem som Israels huvudstad men det hjälps inte, det finns viktigare saker i världen än hans åsikter i frågorna.
Betänk att Trump aldrig hade blivit vald ifall människor inte känt ett sådant avstånd till samhället.
Exempelvis att västvärlden genomgår ett socialt förfall eller att medborgares uppgivenhet och likgiltighet inför dagens demokrati ökar. Ni som ändå prioriterar undan ämnen som civilisationernas förfall, till förmån för mannen med den blonda kalufsen, betänk att Trump aldrig hade blivit vald ifall människor inte känt ett sådant avstånd till samhället.
Och Trump-kritikerna hamnar i sin besatthet sida vid sida med de mest destruktiva krafterna. De som försummar mänsklig värdighet och demokratisk delaktighet och som heller inte vill ha Trump eftersom han skapar obalans i deras konservativa system, ett växande västerländskt kastsystem där allt färre ges allt mer.
När de föraktfullt ser ner på dem som röstade på »monstret« och trashar dem med retoriska modeord som populister, så håller de både politiska teknokrater, finanskapitalister, lobbyister och globalister om ryggen.
De tackar för uppmärksamheten eller rättare sagt, bristen på densamma.
Vad som gror i detta politiska mörker är exempelvis när David Letterman gör en intervju med Barack Obama efter hans avgång. En självbekräftande demokratisk feelgood-intervju som känns lika passerad som Hollywoods tillrättalagda presidentporträtt.
Eller den välmenande Morgan Freeman i sin serie The story of us där han med stor beundran intervjuar Bill Clinton om förträffligheten med hur demokratins sköts i den »fria världen«. Jag menar, vem exakt är fri här?
Du kan inte röra dig en meter utan att tjäna någon annan. Du är en ekonomisk legobit i en modell som du aldrig bett om eller varit med om att påverka. Protesterar man mot Trump eftersom man vill ha tillbaka det gamla eller för att man vill skapa något nytt?
Poängen är att det inte är de politiska galjonsfigurerna som bestämmer ordningen i USA eller någon annanstans. Presidenten eller regeringen ändrar inte ordningen. De kan skapa politisk och ekonomisk turbulens runt om i världen men de ändrar aldrig på systemet, de agerar inuti det ramverk som för varje dag förlorar i förtroende.
Samtidigt föds nya idéer till politiska ramverk runt om i Europa och västvärlden i dessa brytningstider, mestadels obevakat av media och således bortom människors allmänna kännedom.
Många progressiva samhällsinnovatörer, systemkritiker och sociala nybyggare riskerar dessvärre att missa chansen till ett positivt nyskapande, de har gått på cirkus. De har varit där i några år nu och ser på samma föreställning om och om igen: »Dumma Trump«.
Instängda i ett politiskt tält utan syre och ännu en sunkig politisk show. Allt vad ett bakåtsträvande etablissemang kan önska sig.
Mats Sederholm är författare och krönikör och aktiv i DIEM25 Sverige.
Fotnot: Världsdagen för pressfrihet firas den 3 maj varje år.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
