Idrotten har både en möjlighet och en skyldighet att agera till skydd för grundläggande mänskliga fri- och rättigheter, skriver Robert Hårdh (Civil Rights Defenders).
Svenska ishockeyförbundets val att censurera den tidigare rödvita vitryska flaggan under pågående VM bidrar till att ytterligare politisera idrottsrörelsen. Det trots att den uttalade viljan var den motsatta.
Idrotten i allmänhet och svenska ishockeyförbundet i synnerhet måste inse att idrotten är och alltid har varit nära sammanlänkad med politik. Just därför måste idrottsrörelsen stå upp för de demokratiska värdegrunder den vilar på. Allt annat är att fly sitt samhällsansvar.
Det internationella ishockeyförbundets beslut att förlägga 2014 års världsmästerskap i ishockey till diktaturen Vitryssland ålägger förbundet och dess medlemmar ett särskilt ansvar. Evenemanget kommer att, i likhet med åtskilliga liknande arrangemang historiskt sett, utnyttjas till fullo av den vitryska regimen för att stärka den nationellt och internationellt.
I Vitryssland är den styrande, lagstiftande och dömande makten under diktatorn Aleksander Lukasjenkas kontroll och det är även landets medier. Civilsamhället och särskilt människorättsorganisationer är sedan många år utsatta för en medveten politik som går ut på att eliminera alla former av kritik och motstånd till den nuvarande regimen. Ett antal regimkritiker, däribland min vän och kollega Ales Bialiatski, ordförande för människorättsorganisationen Viasna, sitter fängslade för sina åsikters skull.
Att i detta sammanhang säga att idrott och politik inte hör ihop och att sätta både öron- och ögonlappar på är naivt och leder till att de mänskliga rättigheterna sätts på undantag medan diktaturen gynnas.
Om det svenska ishockeyförbundet anser att VM i Vitryssland 2014 ska genomföras och att det svenska landslaget ska delta måste ett antal åtgärder vidtas för att förbundet och spelarna ska komma ur det hela med hedern i behåll. De bör åtminstone se till att:
- Samtliga inblandade informeras om människorättssituationen i Vitryssland.
- Ledare och spelare uttalar sig och på andra sätt visar sitt stöd för vitryska människorättsförsvarare och deras arbete, till exempel genom att träffa utvalda representanter.
- Ledare och spelare inte deltar i sidoarrangemang som syftar till att ge en positiv bild av diktaturregimen.
Arbetet måste inledas redan nu och pågå med bibehållet intresse hela vägen fram till VM och förstås under själva turneringen. Det är inte svårt att genomföra: Eurovisionvinnaren Loreen lyckades som ensam artist ta sitt ansvar i Baku i fjol och precis som i Azerbajdzjan hjälper Civil Rights Defenders gärna till om intresse finns.
Det är självfallet så att vare sig det internationella eller det svenska ishockeyförbundet ensamt bär ett ansvar eller på egen hand kan förändra situationen i Vitryssland. Men idrotten har precis som alla andra aktörer i samhället – stat, företag, allmänhet och övriga delar av civilsamhället – både en möjlighet och en skyldighet att agera till skydd för de grundläggande mänskliga fri- och rättigheter som utgör basen för vår fredliga samexistens. Det går inte längre att blunda och tro att politik inte angår idrottsrörelsen.
Robert Hårdh, chef, Civil Rights Defenders
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
