Debatt För ett demokratiskt samhälle behövs kunskapspåfyllning i civilsamhället och det kräver resurser. Det skriver Lotta Håkansson och Stina Nordström.

Minskade resurser till civilsamhället innebär att många förbund kan tvingas dra ner på kompetensutvecklingen för medlemmar och personal. Det försämrar möjligheterna att jobba för ett jämlikt samhälle i en tid då engagerade medborgare och aktiva föreningar verkligen behövs.

Civilsamhället består av en mängd olika föreningar, kyrkor och förbund som lockar hundratusentals människor i Sverige att arbeta med allt från läxläsning och bassängträning till språkutbildningar och härbärgen. Men civilsamhället har också en mer formell och viktig roll för samhällsutvecklingen. I exempelvis alla frågor som rör människor med funktionsnedsättning ska samhällets olika aktörer samverka med funktionshinderrörelsen, enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Utöver att vara experter i olika samverkansgrupper har funktionshinderrörelsen också många andra uppgifter, varav en är att sprida kunskap till medlemmarna. Det kan handla om ganska komplicerade frågor som rör lagstiftning, arbetsmarknadsfrågor, socialförsäkringar och rättigheter i skola, vård och omsorg. Dessutom tar föreningar och distrikt ett stort socialt ansvar genom att erbjuda aktiviteter och gemenskap för människor i hela landet.

Pålästa medborgare och aktiva föreningar kan fungera som en motkraft till anti-demokratiska rörelser  

För att funktionshinderrörelsen ska klara allt detta får förbunden årligen ett bidrag från staten. Detta har dock inte höjts sedan 2015. Antalet organisationer som ska dela på bidraget har däremot ökat avsevärt. År 2000 beviljades medel till 50 organisationer, 2023 var det 68.  Samtidigt har organisationernas kostnader för personal, lokaler, material och tjänster vuxit, vilket betyder att det statliga stödet till funktionshinderrörelsen i realiteten har minskat rejält. När en större andel av budgeten måste läggas på det mest basala, som lokalhyra och löner, finns det mindre pengar över till något som verkligen behövs, nämligen kompetensutveckling. Kompetensutveckling innebär att personal och medlemmar förbättrar sina färdigheter och kunskaper genom att till exempel delta i utbildningar, seminarier, workshops och nätverk. Detta kostar både tid och pengar och blir därför något som förbunden kan tvingas skära ned på när de skrapar på kistbotten och står med budgetunderskott.

Extra allvarligt är detta i en tid då samhället hotas av desinformationskampanjer och propaganda. Pålästa medborgare och aktiva föreningar kan fungera som en motkraft till anti-demokratiska rörelser och är en mycket viktig del i demokratin. Detta märkte vi inte minst under pandemin då det pågick omfattande anti-vaccinationskampanjer i olika kanaler, som vi inom civilsamhället försökte bemöta med snabb och korrekt information.

För att kunna verka för ett upplyst och demokratiskt samhälle behövs en kontinuerlig kunskapspåfyllnad, om allt från AI till EU. Hur påverkas vi av de omvälvande förändringar som sker inom teknikområdet och av de beslut som fattas inom den Europeiska unionen? Och hur kan vi själva använda ny teknik och plattformar inom EU för att nå ut med våra budskap?

I slutet av förra året kom den goda nyheten att Sverige ligger på andra plats i den internationella studien ICCS. Den mäter åttondeklassares kunskaper om och engagemang i demokratifrågor, medborgar- och samhällsfrågor i 22 länder. Att svenska elever ligger i topp är fantastiskt – men dessa åttondeklassare måste också i framtiden få möjlighet att tillämpa sina kunskaper och engagera sig i viktiga frågor i praktiken, exempelvis inom den idéburna sektorn.

Vi vill därför

  • att statsbidragen räknas upp årligen
  • att staten tillför mer pengar när nya organisationer godkänns för bidrag.

Lotta Håkansson, förbundsordförande, Reumatikerförbundet

Stina Nordström, generalsekreterare, Reumatikerförbundet samt ordförande för Ledarna inom idéburen sektor

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena