Civilsamhället i EU är under attack

Högern i EU gör samma sak som Tidöregeringen i Sverige, skriver Miljöpartiets EU-parlamentariker.

Högern attackerar civilsamhället, i Sverige och EU. Sedan Tidöregeringen tillträdde har stora förändringar skett för civilsamhällets påverkansarbete. I Sverige har studieförbund, miljöorganisationer, föreningar som arbetar med klimat-, fred- eller kulturfrågor fått sina verksamheter kraftigt nedbantade eller helt strukna av Tidöregeringen.

Utanför Sverige, i till exempel Palestina, får Sveriges kristna råds följeslagarprogram, som bevakar, skyddar och rapporterar om överträdelser mot mänskliga rättigheter sin finansiering strypt. Att så lättvindigt dra undan stöd till organisationer vars kunskap och verksamhet byggts upp under många år, kommer att stå oss  dyrt. Vår och andras demokrati försvagas, tilliten mellan människor och staten urholkas och kunskap om världen går förlorad.

Det miljöorganisationerna gör är en helt annan typ av “lobbying”. De kanaliserar medborgares engagemang.

I EU går nu civilsamhällets finansiering samma öde till mötes som i Sverige. M och KD:s partigrupp EPP arbetar aktivt för att strama åt tyglarna på civilsamhället i unionen. Och det börjar, som så ofta, med miljöorganisationerna. EU-kommissionen, som domineras av konservativa, har meddelat att EU:s program för att finansiera klimat- och miljöomställning, “LIFE”, inte längre ska kunna gå till att finansiera miljöorganisationers påverkansarbete. Miljöorganisationernas arbete kallas av EPP konsekvent för “lobbying”, vilket missvisande likställer arbetet med de ofantligt mycket större miljardsummor som storföretag lägger på att påverka politiken.

Fossil-lobbyisternas syfte är att motverka miljöpolitik och öka vinsten till sina aktieägare. Det miljöorganisationerna gör är en helt annan typ av “lobbying”. De kanaliserar medborgares engagemang. Civilsamhällets arbete är centralt för en stark demokrati och kan ses som en liten kompenserande motvikt gentemot storföretagen. Sociala rörelsers granskningar och rapporter ger oss politiker bättre underlag för beslut och gör EU:s institutioner mer lyhörda och precisa i de beslut som tas. Till gagn för både EU och resten av världen.

Kunskap om till exempel PFAS-föroreningar, naturskogars betydelse för upptag av koldioxid och att skilja greenwashing från genuina initiativ är inget företag betalar lobbyister för. För att organisationer ska kunna sammanställa studier, skriva rapporter och bevaka EU-politiken är stöd från program som LIFE helt avgörande.

Något som är särskilt anmärkningsvärt med högerns attack mot civilsamhället är att den som leder arbetet med att ta bort stödet är EPP-ledamoten Monika Hohlmeier. Hon är avlönad av industrier som motarbetar miljöregler med 75 000 euro årligen utöver sin politikerlön. Om denna uppenbara intressekonflikt hörs inget från kollegorna i M och KD.

Civilsamhället i EU är under attack – och först i skottlinjen står miljörörelsen. Men attackerna kommer inte att sluta där. I Bryssels korridorer pratas det om vilka typer av organisationer som står näst på tur,  att miljöorganisationerna bara är början på en utveckling där svenska konservativa gör gemensam sak med de helger extrema och likt Trump och Musk, stryper allt som inte banar vägen för deras och storföretagens egna idéer.

Det är dags för folkrörelserna att kraftsamla. Vi gröna kommer göra allt vi kan för att rädda det offentliga stödet till det civilsamhälle vi vet är avgörande för om Sverige och EU fortsatt ska vara en stark demokrati.

Alice Bah Kuhnke (MP), EU-parlamentariker

Pär Holmgren (MP), EU-parlamentariker

Isabella Lövin (MP), EU-parlamentariker