Det enda konstanta i tillvaron är förändring. Världen förändras. Och vi med den – oavsett om vi vill det eller ej. Passivitet är inte ett alternativ. Näringslivets och arbetslivets internationalisering kräver ett mer aktivt förhållande till internationella normer. När länders ekonomier integreras krävs mer internationell samverkan. Inte mindre. Demokratins värden måste värnas i den nya globala ekonomin.
1944 träffades en rad stats- och partsföreträdare i Philadelphia. Slutet av andra världskriget kunde anas. Mötet skulle bidra till att skapa strukturer och bärande principer för en ny världsordning. Världssamfundet ville bygga en hållbar, rättvis och bättre värld.
I Philadelphiadeklarationen fastslogs grundläggande idéer om arbetsmarknaden som varit vägledande för världssamfundet fram till våra dagar. Många formuleringar har en poetisk skönhet: Labour is not a commodity, Poverty anywhere constitutes a danger to prosperity everywhere, Universal and lasting peace can be established only if it is based upon social justice.
Men för de stats- och partsföreträdare som träffades i Philadelphia var formuleringar inte enbart vacker retorik. Det var uttryck för de erfarenheter och misstag som lett fram till andra världskriget. De skulle inte upprepas. Philadelphiadeklarationen blev ett annex till ILO:s stadgar – Versaillesfredens enda kvarvarande internationella institution.
Kapitalism förutsätter demokrati. Så har den konventionella bilden av samhällsekonomin sett ut sedan 1940-talet. Omvänt kräver demokratin inte enbart yttrandefrihet, föreningsfrihet och rösträtt. Det krävs också ekonomiska aktörer som är fristående från den centrala statsmakten. Men den traditionella synen på relationen mellan kapitalism och demokrati har fått konkurrens.
Under senare år har det i Kina och Sydostasien vuxit fram alternativa former av kapitalism. Kina har blivit kapitalistiskt – men utan att utveckla några demokratiska friheter. De ekonomiska framstegen tycks inte ha villkorats av några eftergifter till ökad politisk frihet. Tvärtom. Föreställningen om demokrati som förutsättning för kapitalism tycks långsamt ge vika för en ny form av auktoritär kapitalism. Förhållandet mellan kapitalism och demokrati förändras.
Den marknadsliberala ideologi som dominerat västvärldens demokratier de senaste tjugo åren beskrivs ofta som en förskjutning av samhällsvärderingar. Men jag tror att bilden är mer komplex. Förändringarna kan kopplas till en snabb teknikutveckling. Konsumenter och investerare har genom teknikutvecklingen fått ny makt. Globala leverantörskedjor, it/teleteknologi och ny produktionsteknologi har grund och botten förändrat spelreglerna i samhällsekonomin. Konkurrensen har blivit stenhård på alla nivåer.
ILO:s uppgift är att förbättra levnads- och arbetsförhållanden genom att bygga upp ett miniminormsystem för lagstiftning på ett globalt plan. ILO:s konventioner spänner över ett brett register av sociala frågor såsom fri förenings- och förhandlingsrätt, avskaffande av barnarbete och slav- och tvångsarbete. Men även frågor om minimilöner, relationerna mellan arbetsgivare och anställda, sysselsättningspolitik, arbetsvillkor, social trygghet och arbetarskydd finns reglerade. Konventionerna fastställer internationella normer och ger förebilder för lagstiftning i medlemsstaterna.
I den globala konkurrensen utsätts de institutioner, lagstiftare och fack, som syftar till att reglera marknadskrafterna för ett hårt tryck. Samtidigt har upprätthållandet av en stark internationell konkurrenskraft blivit central för länder. Demokratiska värden får stå tillbaka till förmån för stärkt internationell konkurrenskraft.
Förutsättningarna för lagstiftare och fackföreningar har förändrats dramatiskt. Utvecklingen kan exemplifieras med följande statistik. 1980 utgjorde utländska direktinvesteringar i Sverige 2 procent av BNP. 2005 hade andelen utländska direktinvesteringar ökat till 48 procent. En nästan identisk utveckling gäller för andelen utgående investeringar.
Det svenska näringslivet är i dag starkt internationaliserat. Lagstiftare och fack tycks ännu inte ha funnit effektiva strategier och instrument för att hantera internationaliseringen. Samarbetet inom EU är ett sätt att hantera marknadskrafterna. Dessvärre har den marknadsreglerande och sociala dimensionen av EU fått stå tillbaka under senare år.
Under de senaste tjugo åren har världsekonomin utvidgats till att omfatta länder som Brasilien, Kina, Indien och Ryssland. Den amerikanske ekonomen Richard Freeman har uppskattat att arbetskraftsutbudet i världen har fördubblats under de senaste åren. Utbudschocken medför utmaningar men även stora möjligheter.
Men även i förändring behövs vissa konstanter. Det förstod man i Philadelphia. Under ett antal decennier kunde arbetsgivare, fack och regeringar bygga upp ett gemensamt internationellt regelverk. I den nya globala ekonomin blir ILO:s normer allt viktigare. Utan ett brett grundskydd på det sociala området är risken stor att den internationella konkurrensen blir destruktiv. Philadelphiadeklarationens principer är aktuella igen.
ILO kom till vid en brytningspunkt i världshistorien. I den nya världsordning som upprättades var ILO en av hörnpelarna. Viljan till samförstånd inom ILO har alltid varit stor. Priset för oenighet har genom åren ansetts alltför kostsam.
När världsekonomin nu återigen befinner sig vid en brytpunkt måste svaret vara effektivare internationella normer. På så sätt kan kopplingen mellan kapitalismen och demokratin upprätthållas. De som likt de internationella arbetsgivarföreträdarna hävdar motsatsen – svagare internationella regelverk – spelar ett högt spel. På sikt riskerar den liberala demokratin, där människan tar sitt öde i egna händer, att bli en del av historien. Då väntar mörkare tider.
Claes-Mikael Jonsson
Jurist LO
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
