Jag kommer inte fälla några tårar över en budget som ger mina barn bättre förutsättningar och gör att personer med över 50 000 kronor i månadsinkomst får betala högre skatt.
Jag och mina barn lever på i genomsnitt 14 000–18 000 per månad. Barnbidrag och bostadsbidrag inräknat. Då har vi en hyra på 6 500 och kostnader för bredband, fritids, mediciner, csn, hemförsäkringar, el, kläder (för har man ett barn med funktionsnedsättningar blir klädkostnaderna större), med mycket mera.
Sedan ska jag köpa mat och ge mina barn så bra förutsättningar som möjligt. Dessutom kan jag inte jobba heltid just nu på grund av att jag behöver kunna finnas där för ett av mina barn som har extra stora behov.
Nästan varje månad går jag back. Jag är ensam försörjare och besörjare för mina barn. Vi kan aldrig unna oss extrasaker, semester eller liknande. Jag använder mina skor tills de är så trasiga att tårna sticker ut och koftorna faller sönder. Däremot är jag alltid tacksam för att jag har ett förstahandskontrakt.
Hela mitt liv har jag kämpat. Varje dag kämpar jag mot förtryck, fattigdom, sjukdomar och andra lotter som fallit på mig i livet. Dessutom saknar jag a-kassa eftersom jag är bemanningsanställd och periodvis studerar.
Jag tänker inte ens skriva om allt elände, för trots allt är jag lycklig.
Det jag däremot tänker skriva är detta!
Livet är ett lotteri. En medieanställd som tjänar 30 000 kronor i månaden och lever ihop med en annan person med inkomst är INTE en person som kämpat mer än vad jag har. Vi har hamnat på olika banor och jag var tvungen att resa ner i nionde kretsen och tillbaka innan jag hamnade på rätt spår i livet.
En person som har turen att vara fast anställd och ha en lön som de kan överleva på är INTE en person som förtjänar ett bättre liv än oss som inte haft samma tur.
Inte EN ENDA TÅR kommer att falla på mina kinder för en budget som ger mina barn bättre förutsättningar i samhället och gör att personer med över 50 000 kronor i månadsinkomst får betala högre skatt. De jobbar inte hårdare än oss andra.
Vi har bara x antal timmar vi kan jobba och i rent mänskliga värden tycker jag att en person som jobbar 40 timmar i veckan inom vården borde ha sjuhelvetes mycket bättre betalt än en person som jobbar 40 timmar i veckan med att skapa reklam som förleder unga sinnen, skapar anorexi, dålig självkänsla, ökar utsläppen och förbrukningen av jordens resurser.
Inte heller borde jag tjäna mindre än en person som håller på med fiktiva värden på aktiemarknaden och piskar på ackumulering som också tär på planeten.
Jag hoppas att jag en dag kan få ett jobb att gå till som gör att vi någon gång kan unna oss något extra eller inte behöver vända på varenda liten slant, men i dagsläget är det svårt att se.
Att höra höginkomsttagarnas gnäll över att de får bidra mer till samhället är vidrigt och i total avsaknad av självdistans. Pinsamt.
Jag kommer aldrig sörja över att ni kanske måste avstå en resa eller två, städa själva, bo i hyresrätt eller köpa billigare golfklubbor.
INTE EN ENDA TÅR!
Clara Bergman
Texten är ursprungligen utlagd på Facebook.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
