I vårbudgeten tas ytterligare 237 miljoner kronor från biståndet till flyktingmottagande. Det är oroande att regeringen bygger en politik som ställer utsatta grupper mot varandra, skriver Alrik Altvall, tankesmedjan Cogito.
I dag lägger regeringen fram sitt förslag till vårbudget. Innehållet är bland annat ett antal viktiga förslag på förändringar till den rådande alliansbudgeten. Förändringar som syftar till att lägga om den politiska inriktningen för Sverige, forma nya prioriteringar och staka ut nya mål.
Cogito är en grön tankesmedja. För oss är målet alltid ett samhälle där hållbarhet, frihet och solidaritet sätts i främsta rummet. Därför välkomnar vi de satsningar på skolan, järnvägen och miljön som regeringen föreslår och gläds åt att de gröna idéerna äntligen verkar få fotfäste och möjlighet att påverka politiken. På riktigt.
Men allt är inte gröna skogar. Bortom det landområde som statsbudgeten behandlar finns en värld där förutsättningarna är mycket annorlunda. Fattigdom, krig och förtryck bryr sig inte om gränser. Det kan därför inte heller den gröna ideologin göra.
Vi ser därför med stor oro på att ytterligare 237 miljoner kronor tas från biståndsbudgeten och flyttas till flyktingmottagande. Det verkar ha blivit en politisk självklarhet att pengar ämnade för bistånd i allt större utsträckning används till mottagandet av människor som söker skydd i Sverige. Det är att ställa två fundamentalt skilda politiska mål emot varandra som om de vore utbytbara.
Skyddet till de människor som söker asyl handlar om att rädda enskilda människors liv. Människor som inte har något annat val och som är i behov av akut hjälp – människor som annars skulle dö. Biståndet har som syfte att förhindra att dessa situationer alls inträffar. Genom att förebygga fattigdom, gynna samhällens utveckling och erbjuda hjälp vid katastrofsituationer skapar biståndet grogrunden för en värld där ingen tvingas fly.
En diskussion om huruvida vi ska erbjuda skydd för människor som flyr undan krig och förtryck eller hjälpa samhällen ur fattigdom och misär är lite som att ifrågasätta om samhället skall erbjuda vaccinationer eller akutsjukvård. Ett fritt och solidariskt samhälle måste ha råd med bägge.
Det största argumentet som hörs från de som vill ta mer pengar från biståndsbudgeten till Migrationsverket är att vi har en exceptionell situation internationellt och att fler människor är i behov av skydd och hjälp än någonsin tidigare. Detta är sant. Just därför är det extra viktigt att vi inte bygger en politik som riskerar att sätta utsatta grupper mot varandra.
Sveriges rödgröna regering har genom att forma statsbudgeten möjlighet att styra de politiska prioriteringarna. Att se till så att de stora frågorna överordnas de små. Samt att utifrån dessa prioriteringar forma reella, genomförbara, politiska mål.
Och vilket mål kan vara större än att rädda människors liv?
Alrik Altvall, projektledare Cogito
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
