Corona hotar hela EU-projektet

Ledare Coronavirusets effekter på Italien riskerar att bli ett öde värre än döden för en stolt nation som när euron sjösattes, var den nya valutans ivrigaste tillskyndare. Risken finns att viruset får land efter land på fall. 

Coronakrisens effekter verkar bli blytunga för ekonomin. EU-kommissionens vårprognos bjuder på idel dystra siffror. För Sveriges del handlar det om ett BNP-ras på sex procent i år och en arbetslöshet på nästan 10 procent för 2020 och 2021. Ändå är vi i vår lilla, ekonomiskt sett relativt välskötta nation, förskonade. Medelhavsområdet kommer att få det mycket, mycket värre. Länder som Grekland, Spanien och Italien är redan skuldsatta upp över öronen, i några fall talar vi om statskulder på över 100 procent av BNP, och som drogs med en lång rad strukturella problem redan innan pandemin bröt ut.

Om nu hela EU-området, vilket kommissionen förutspår, står inför den djupaste recessionen någonsin, kommer de här länderna att få svårt att klara sig igenom. Längst ifrån att ha återhämtat sig till det ekonomiska läge som rådde innan covid-19 blir, enligt kommissionens beräkningar, Italien, Spanien och Nederländerna. Jag gissar att den uppdelning i eurozonen i starka och svaga medlemsstater som har fortsatt sedan finanskrisen 2008/2009, kommer att förstärkas ännu mer. Konsekvenserna kan bli katastrofala och kanske är hela EU-projektet hotat.

Många politiker, både inom och utom Sverige, varnar för att EU kan utvidga sin makt för mycket.

I en kolumn i Dagens Industri återger Thomas Steinfeld, professor i kulturvetenskap vid universitetet i Luzern, en berättelse av den italienska författaren Paolo Rumiz. Denne hade suttit i karantän i sin lägenhet i Trieste, när han plötsligt kände hur marken började skälva under fötterna. Var det en jordbävning som närmade sig, eller kanske en tornado, nej »det var Europa, som bröt ihop med förvånansvärd hastighet, som tornet i Babel.«

Istället för solidaritet mellan länder, har coronakrisen lett till nationell sammanhållning, på både ont och gott. I torsdags rapporterade Dagens Eko att Sverige är ett av få europeiska länder som inte bidrar till att hjälpa andra med skyddsutrustning och vård till coronapatienter. Många politiker, både inom och utom Sverige, varnar för att EU kan utvidga sin makt för mycket, när man nu rullar ut sina gigantiska krispaket som bombmattor.

Den tyske finansministern Olaf Scholz har vid ett flertal tillfällen, med ett resonemang som påminner om Magdalena Anderssons, framhävt Tysklands »solida budgetföring« som en enorm fördel när staten nu behöver låna upp för att täcka kommande budgetunderskott. Sådant tal kan låta som rent hån i öronen på italienare, som har sett merparten av sin industri gå under som en direkt följd av finanskrisen.

I påskveckan presenterade EU:s finansministrar en kompromiss om ett stöd för den europeiska industrin, särskilt tänkt för att stärka de mest utsatta ländernas ekonomier. Kompromissen avser krediter och lånen förknippas med ett nationellt ansvar. Frågan är nu om Italien kommer sluta som Grekland under finanskrisen, som ett slags ekonomiskt protektorat under den Europeiska centralbanken och IMF. Det vore i så fall ett öde värre än döden för en stolt nation som när euron sjösattes, var den nya valutans ivrigaste tillskyndare.