debatt Med anledning av coronakrisen bör myndigheter runt om i världen söka alternativ till att beröva personer deras frihet. Det gäller inte minst när institutionerna är överbefolkade. Dessutom bör man undvika frihetsberövande i migrationspolitiken, skriver Thomas Hammarberg.
Palestinier har nu gång på gång vädjat om att deras landsmän i israeliska fängelser ska släppas fria. Deras oro är att fångarna inte ska kunna skydda sig mot en smittovåg i de överbefolkade cellerna
Någon dramatisk spridning har hittills inte rapporterats, men uppgifter finns om smitta bland personal i ett par fall. Det har ökat oron bland palestinierna för att ett större utbrott snart kan snart kan komma.
De säkerhetsåtgärder som de israeliska myndigheterna infört har dessutom skapat problem av en annan typ. För att förhindra smittspridning har totalt besöksförbud införts för alla utomstående, inklusive nära anhöriga och advokater.
Det i sin tur har slagit hårt inte minst mot de omkring 180 barn – den yngsta 12 år ̣– som sitter fängslade.
Palestinierna är inte ensamma i sin desperation. Situationen i fängelserna är nu mycket allvarlig över hela Mellanöstern och andra världsdelar. Fängelser är mångfaldigt överbefolkade och många av fångarna lider av hälsoproblem sedan tidigare. Trängseln medger inget avstånd till andra inspärrade och möjligheten att tvätta sig möter ofta hinder. När corona-smittan kommer innanför fängelseporten hotar en förödande spridning.
En del regimer mörkar fakta eller har noll koll på läget i fängelserna. Det som kommit fram i de fallen visar alarmerade situationer. Saudiarabien och Egypten är exempel.
Desperata fångar har revolterat i flera fängelser bland annat i Iran, Egypten och Colombia. I Italien uppges inte mindre än 27 våldsamma protestaktioner ha ägt rum i fängelser.
Ett brev som en fånge i Egypten faktiskt lyckades smuggla ut berättade bland annat detta (min översättning):
”För ungefär en vecka sedan började symptom attackera oss; hosta, feber, förkylning och andningsbesvär. Panik och oro bröt ut och alla började skriva avskedsbrev till anhöriga. Vi vädjade om hjälp till fängelseadministrationen och myndigheter att rädda oss innan det var för sent. Men dessa vädjanden möttes av avsiktlig och stötande nonchalans, och fängelsepersonalen gjorde ingenting. Ingen av oss togs till något sjukhus eller sågs av någon doktor. Det råder en rädsla och våld bland fångvaktarna. Och läkarna inte bara vägrade att komma till våra celler, de var tydligt rädda för att tala till oss.”
Desperata fångar har revolterat i flera fängelser bland annat i Iran, Egypten och Colombia. I Italien uppges inte mindre än 27 våldsamma protestaktioner ha ägt rum i fängelser.
Några länder har valt att frige vissa grupper av fångar för att lätta på trycket. I Bahrain beslöt kungen om en amnesti för 901 fångar. Från Iran där, smittan varit särskild spridd, rapporteras att 85 000 fångar släppts, åtminstone temporärt.
I Turkiet, också det ett land med sprängfyllda fängelser, har regimen gått med på frigivning av omkring 100 000 fångar av de närmare 300 000 som fängslats. Påfallande var emellertid att de politiska fångarna inte omfattades.
Klart är att normer för mänskliga rättigheter inte respekteras. Europarådets expertkommitté om behandlingen av fångar, CPT, har därför preciserat vilka principer som ansvariga myndigheter ska respektera i samband med Covid-19-pandemin.
Utgångspunkten är att myndigheterna är ansvariga för de frihetsberövades hälsa. Den som drabbats av ett fängelsestraff har inte med den domen också förlorat rätten till skydd mot allvarliga hälsorisker. Den som berövats friheten har samma rätt till behövd sjukvård som alla andra.
CPT slår fast att myndigheterna i dagens situation bör söka alternativ till att beröva personer deras frihet. Det gäller inte minst när institutionerna är överbefolkade.
Ansvariga bör vara öppna för att förkorta strafftider eller söka former för straff utanför fängelset. Frihetsberövande bör som regel undvikas i migrationspolitiken.
I vårt land är respekten för mänskliga rättigheter bland myndigheter större än på många andra håll. Men våra häkten och fängelser är överfulla samtidigt som vissa partier i riksdagen trummar reflexartat på för allt längre strafftider.
Därför är råden från Europarådet relevanta också för vårt land.
Thomas Hammarberg
Ledamot av riksdagen och Europarådets parlamentariska församling
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
