Coronakrisen är en äldreomsorgskris

Ledare Coronakommissionen bekräftar den bild som medlemmarna i Kommunal hade: de anställda lämnades i stor utsträckning ensamma att hantera krissituationen. Det är en liten upprättelse när ingen annan tog ropen på hjälp på tillräckligt allvar. 

När Vanja Nyberg på Kommunal Norrbotten satte sig ner vid telefonen den 1 april 2020 för att ta emot samtal från Kommunals skyddsombud inom äldreomsorgen började det ringa direkt. På en dag tog hon emot 46 samtal. Nästan alla handlade om bristen på skyddsutrustning, och om medlemmar som tvingades arbeta med covid-19-sjuka äldre med bara ett hemmasnickrat visir som skydd. De var oroliga, rädda, arga, förtvivlade. Kan jag vägra arbeta utan munskydd? Vågar jag krama mina barn när jag kommer hem?

Bilden av coronakrisen är en intensivsjuksköterska i full skyddsmundering. Skyddsoverall, förkläde, hårskydd, skoskydd, gasmask. Som en astronaut. Men medan media skrev om IVA på Karolinska hade smittan spridit sig till hemtjänsten i Kiruna. Och där såg det annorlunda ut.

Coronakommissionen som presenterade sitt delbetänkande om äldreomsorgen på tisdagen lyfter fram bristen på skyddsutrustning som en orsak till att Sverige misslyckades med att skydda de äldre under coronavåren. Det är utmärkt att regeringen gav Coronakommissionen, som ska vara klar med sitt slutbetänkande i början av 2022, uppdrag att börja med att analysera äldreomsorgen. Och att rapportera sina slutsatser redan nu.

Den som skyller misslyckandet på regeringen gör det lätt för sig.

Coronakrisen är på många sätt en äldreomsorgskris. Nära 90 procent av de som har avlidit med covid-19 var 70 år eller äldre. Två tredjedelar hade äldreomsorg: hälften bodde på ett äldreboende, och ytterligare knappt 30 procent hade hemtjänst.

Coronakommissionen konstaterar att smittspridningen i samhället såklart påverkat hur många som avled inom äldreomsorgen, men att de höga dödstalen också beror på strukturella brister. En fragementiserad organisation, där ansvaret för vård och omsorg av äldre är uppdelat på 21 regioner och 290 kommuner, och ett lapptäcke av små och stora vinstdrivande företag. Ett otillräckligt regelverk, en otydlig lagstiftning. Myndigheter som inte är samstämmiga. Dessutom lider äldreomsorgen av kronisk underbemanning.

När Kommunals skyddsombud larmade om läget i våras upplevde de att varken arbetsgivarna eller myndigheterna lyssnade. Coronakommissionen bekräftar den bild som medlemmarna i Kommunal hade: de anställda lämnades, skriver kommissionen, ”i stor utsträckning ensamma att hantera krissituationen”.

De stod längst fram. De är värda att firas som hjältar. Men det viktigaste är: de är värda bättre villkor. Det behövs fler anställda inom äldreomsorgen, och fler med yrkesutbildning. Idag saknar 4 av 10 undersköterskeutbildning, en fjärdedel är timanställda, på de flesta boenden finns en sjuksköterska bara på plats på kontorstid. Det går 60 medarbetare per verksamhetschef.

Sverige misslyckades med att skydda de äldre. Det konstaterade Stefan Löfven redan den 9 april. Den som skyller misslyckandet på regeringen gör det lätt för sig. Coronakommissionen konstaterar att ansvaret för misslyckandet delas mellan nuvarande och tidigare regeringar, regioner, kommuner, och myndigheter. Men ansvaret för att hålla i taktpinnen när äldreomsorgen totalrenoveras, det ansvaret tillhör otvetydigt regeringen.