2021 blir ett ännu värre skitår

ledare Chefen för FN:s matprogram använder ordet »katastrof« för att beskriva läget år 2021. Trots att vaccin är på väg, väntar krig, svält och flykt för människor i stora delar av världen, vilket förvärras av en accelererande klimatkris.

2020 var för många ett riktigt skitår, där några av våra mest älskade tynade bort i sjukhussängen och en konstig jul väntar. Men hur blir 2021 då?

Om vi lyfter blicken från privata tillkortakommanden och dystra stunder och tar ett helhetsgrepp över världen så upptäcker vi att FN tror att 2021 blir det mörkaste året i Förenta Nationernas 75-åriga historia.

I fredags hade FN en extra generalförsamling om det humanitära läget i världen. WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus sa då att han är orolig för att folk tror att pandemin är över bara för att det finns vaccin framme.

David Beasley, chef för FN:s matprogram, som i höstas fick Nobels fredpris, sa på samma möte att 2021 blir ”bokstavligen en katastrof”. Då vi får se den värsta humanitära kris som FN varit med om. Hungersnöd kommer att ”knacka på dörren” i minst 12 länder, trodde han.

Att han använder drastiska ord som ”katastrof” beror på att en rad saker sammanfaller. Långvariga militära konflikter typ Jemen skapar stora flyktingströmmar, där många saknar mat och vatten. Sedan förvärras det humanitära läget av covid-19. FN tror att 235 miljoner människor behöver humanitär hjälp under 2021 – en ökning med 40 % sedan i år.

Man uppskattar att det finns 65 miljoner coronainfekterade världen över och mer än 1,5 miljoner döda. Men siffrorna är förstås osäkra.

Även mer utvecklade länder som Peru, Bolivia, Ecuador, Brasilien, Argentina och Mexico har höga dödstal på grund av privatiserad sjukvård och att bara ett fåtal kan jobba hemifrån som vi i Europa gjort. Bara en relativt ung befolkning kan hålla nere dödstalen i Indien och Sydafrika trots en hög spridning av coronasmittan.

De ansvariga FN-cheferna är också bekymrade över att det kan bli ”vaccinationspanik” om fattigare länder blir utan vaccin, sedan vi rika tagit för oss. WHO skulle behöva ytterligare 4,3 miljarder till sitt globala vaccinprogram.

Som om det inte räckte med problem har vi ovanpå allt annat klimatet. Världen har aldrig haft så många orkaner, översvämningar och skogsbränder som just nu. Vi måste räkna med att snart få möta betydande strömmar av klimatflyktingar från delar av världen där man helt enkelt inte längre kan bo.

De internationella organisationerna borde kunna enas om att det är fel att nu, mitt under krisen, återkräva skulder som de fattiga länderna ådragit sig.

Någon kanske tror att det som här beskrivits är utvecklingsländernas huvudvärk, inte vår. Men det är en illusion. Vi är mer beroende av dem än vi tror. När de flesta länder står på minustillväxt, utom Kina, riskerar arbetslösheten att bita sig fast. De återkommande nedstängningarna, mer av gränser, mindre av global trafik, skapar en betydande uppförsbacke för den globala handeln.

Om maten sinar i utvecklingsländerna varför ska man skicka sina grönsaker och sitt kött till oss? Och hur ska industrin i väst få ett stadigt flöde av komponenter om många ute i världen är sjuka eller smittade och vaccineringen drar ut på tiden?

Om armodet ökar för de fattigaste växer förmodligen rekryteringen till al-Qaida och andra terrorgrupper.

Ändå finns inget oundvikligt i det som sker. Hur vi hanterar klyftorna i världen är alltid ett politiskt val, menar den franske ekonomen Thomas Piketty. Vill man bara kombinera ekonomisk rättvisa med ekonomiskt välstånd är detta fullt möjligt, menar han.

Visst borde några samhällsmedvetna av det växande antalet dollarmiljardärer kunna tänka sig att skänka en och annan miljard till FN:s matprogram och vaccindistribution. De internationella organisationerna borde kunna enas om att det är fel att nu, mitt under krisen, återkräva skulder som de fattiga länderna ådragit sig.

Pandemin, svälten och klimatet är inte tre kriser som råkat sammanfalla, utan ett unikt tillfälle för en omprövning av en ordning som alla kan se inte har fungerat.

Bättre sociala skyddsnät, en kvalificerad sjukvård och större tillgång till utbildning är någonting som behövs i en dynamisk ekonomi. En grön politik med mindre fossilberoende kräver en ny sorts investeringar som borde kunna ge draghjälp åt både den rika och fattiga delen av världen.