Dadgostar har medvind

Ledare Det går inte att komma ifrån att pandemin har gynnat vänsteridéer.

Kan ett litet politiskt parti klara sig i kampen med de stora inför riksdagsvalet i höst? Vänsterpartiet, som inleder sin kongress i dag, kan ge oss en bild av om detta är möjligt. För partiet har inte bara hyfsade siffror i opinionsmätningarna.

Visserligen kan man med utspel och en ny partiledare tillfälligt rycka upp procenttalen i Sifo och SCB. Men Vänsterpartiet fick också under förra året 5 000 nya medlemmar, något som kräver en aktiv handling av medborgarna. Det sker i ett parti som under decennier varit känt för sin usla organisationsförmåga. Så någonting har nog hänt.

Under sin nya partiordförande Nooshi Dadgostar har Vänsterpartiet haft medvind, varit framgångsrikt i olika välfärdsfrågor. Man stoppade marknadshyror i nyproduktion. I veckan som gick presenterade man med regeringen och Miljöpartiet via ett nytt sorts garantitillägg kraftiga tillskott till de sämst ställda pensionärerna.

En del av partivännerna knorrar över att hon kan tänka sig att ens vidröra de svekfulla centerpartisterna

Men framgångarna har ytterst möjliggjorts genom att bråka och obstruera – väcka misstroendeförklaringar och genom att villkora stöd till Magdalena Anderssons regering.
Frågan är om det kommer att fungera att vara bråkstake också det kommande halvåret inför valet.

Man kan även undra hur mycket av detta som stämmer in på Nooshi Dadgostars personlighet. Den som såg henne på presskonferensen om pensionerna i måndags noterade att hon inte titulerade socialförsäkringsministern Ardalan Shekarabi som just minister, utan talade om honom som ”Ardalan”. Här fanns hon, familjärt inne i värmen och hon trivdes med det.
Glöm inte att Vänsterpartiet så sent som 2014–2019 framgångsrikt deltog i arbetet med den socialdemokratiska budgeten. Men sedan kom januariavtalet och Centerpartiet fick inskrivet ett förbud att förhandla med Vänsterpartiet, som plötsligt beskrevs som ett ytterlighetsparti.

I en intervju i Expressen i veckan förklarade dock Nooshi Dadgostar att hon gärna ser en regering med S, MP, V och C efter valet. En del av partivännerna knorrar förstås över att hon kan tänka sig att ens vidröra de svekfulla centerpartisterna och det får vi säkert höra mer av under helgens kongress.

Partikongressens tre dagar kommer uteslutande att ägnas åt valplattformen, som i mycket är en 20-sidig katalog över socialdemokratiska försummelser på det sociala området. Lustigt nog var rubriken på valplattformen länge ”Vi bygger landet”, ord som i åratal använts av Socialdemokraterna som rubrik på liknande dokument.

Efter protester nerifrån kommer kongressen att ändra rubriken. Samtidigt är det en bild av hur nära Vänsterpartiets och Socialdemokraternas liv periodvis varit. Nu skiljer dock Vänsterpartiet ut sig allt mer. Många motioner till kongressen vill att valplattformen ska rymma tuffare krav för att möta klimatkrisen.

Intressant är här att Nooshi Dadgostar, stödd av bland annat stålkoncernen SSAB:s nye ordförande, vill reformera den svenska inställningen till den europeiska elmarknaden. Hon menar att vi blivit sårbara för ryska påtryckningar. Om ryssarna stryper sina gasleveranser till Tyskland, skjuter de tyska elpriserna i höjden, vilket också snabbt höjer elpriset i södra Sverige.

Dadgostar står alltså för ett annat slags vänsterparti än det som så sent som i början av 60-talet var dåvarande Sovjetunionens okritiska vän.

Det går nog inte att komma från att pandemin och klimatkrisen har gynnat vänsteridéer i allmänhet. Coronan har blottat brister i sjukvård och äldrevård som öppnar för mer vänsterpolitik. Genom klimatkrisen har vi fått bekräftat att nyliberalismen saknar realistiska vägar till ett hållbart samhälle.

Litet eller inte, Vänsterpartiet kan förstås missa de öppna chanser som finns att utnyttja läget för vinna fler mandat och öka sitt inflytande. Det har hänt förr. Men det är just nu svårt att tro att det blir så.