Ska det vara så svårt att formulera en politik som utvecklar vår gemensamma välfärd i stället för att avveckla den? Självklart inte. Det finns många exempel på att en politisk omställning är fullt möjlig. Och i högsta grad önskvärd.
Ett tåg har spårat ur. Igen. När vi i dag sätter oss på ett tåg kan vi inte vara säkra på att komma fram, eller ens överleva. Och det är inte bara tågen som spårar ur. I stort sett dagligen kan vi läsa larmrapporter om en äldreomsorg som spårar ur, om skolor som spårar ur, om sjukvård och apotek som spårar ur. I välfärdslandet Sverige.
Själva poängen med att bygga ett välfärdssamhälle var att alla i samhället skulle kunna känna sig trygga. I dag är ingen längre trygg. Oron och otryggheten följer oss numera från vaggan till graven. Kommer jag att få föda mitt barn på BB – eller finns det inte plats för mig där? Kommer ambulansen när jag ringer – eller har det privata ambulansföretaget gått i konkurs? Kommer mitt barn att få gå ut skolan – eller har friskolan också gått i konkurs? När jag blir gammal och skruttig, är jag då bara en obekväm kostnad utan människovärde? Allt detta är verklighet i Sverige i dag.
Hur blev det så här? Den sönderrostade rälsen kan berätta om vad det är som händer i samhället. De viktigaste samhällsfunktionerna har styckats upp och drivs numera enligt kommersiella principer. När det sedan går på tok är det ingen som tar ansvar. Steg för steg, bit för bit har hela vårt samhälle marknadsanpassats, och i marknadskalkylerna finns det inte plats för samhällsansvar eller medborgarnas trygghet. Även inom det som är kvar av offentlig sektor är det nu ett kortsiktigt marknadstänkande som gäller. Det kallas New Public Management.
En rad politiska beslut om privatiseringar, avregleringar, nedskärningar och skattesänkningar har lett fram till dagens situation. Som medborgare har vi all anledning att känna oss lurade. Vi fick ju veta att det var för vår skull samhället skulle stöpas om. Vi skulle få billigare och bättre välfärd. Det blev inte så. Avregleringarna av el, tågtrafik och bilbesiktning har lett till kraftigt stigande priser och minskad säkerhet. Genom att släppa in privata, vinstdrivande företag i skola, vård och omsorg har kostnaderna för verksamheten ibland sjunkit, men konsekvenserna är knappast önskvärda för oss. Det som sparas in på är personalen.
Vinnarna i spelet om välfärden satsar hellre på mördande reklam och privata vinster i stället för på investeringar i verksamheten. Riskkapitalbolagen, som nu dominerar den privatiserade välfärden, är imponerande uppfinningsrika när det gäller att ta över skattefinansierad verksamhet och samtidigt själva smita undan skatten. Själva välfärden verkar de vara mindre intresserade av.
Om vi vill ha en fungerande välfärd och infrastruktur, har vi inte råd med riskkapitalister, skattesänkningar och nedskärningar. Det nyliberala experimentet har till stor del brutit ner samhället, men historien är inte slut. Utvecklingen går att vända. Om vi vill.
Storbritannien och Nya Zeeland, de länder som var först med att stycka upp och privatisera tågtrafiken, är också de länder som först insett sina misstag efter flera dödsolyckor. Där har staten återtagit ansvaret för tågtrafiken.
Det skotska parlamentet har valt att ta tillbaka sjukhusen helt och hållet i offentlig regi, inklusive städningen. Marknadstänkande och onödig byråkrati har avvecklats, i stället har vårdanställdas och medborgarnas delaktighet förbättrats. Sedan förändringarna genomfördes 2004 har dödligheten på sjukhusen minskat med över tolv procent.
Det finns en växande trend av återkommunalisering runt om i Europa. Ett stort antal kommuner i bl.a. Storbritannien, Frankrike och Tyskland har sagt upp kontrakten med privata företag för att i stället driva vattenförsörjning, kollektivtrafik och avfallshantering i egen regi – för att det blir billigare och bättre!
Regionen Lombardiet i Italien kräver av privata företag som vill ingå avtal om tjänster ”av hälsovårdskaraktär” att de inte får vara vinstdrivande. Aktiebolaget Sodemare som intresserat sig för äldreomsorg överklagade beslutet hos EU-domstolen. Sodemare förlorade.
Malmö och Kalmar går nu i spetsen tillsammans med kommuner och regioner i Norge, Finland, Frankrike och Spanien för att slå vakt om att medborgarnas skattepengar inte ska gå till företag och banker som utnyttjar skatteparadis. Om vi sätter stopp för skattefusket och skattesänkningarna finns det gott om resurser för både välfärden och klimatsatsningar.
Det råder knappast något tvivel om vad medborgarna i Sverige vill. En tydlig majoritet ville inte att tågtrafiken, elen eller posten skulle avregleras. En tydlig majoritet vill inte att vinstdrivande företag ska driva skattefinansierad vård, skola och omsorg. Är det så svårt att förstå att vi behöver en politik som ger alla medborgare rätt till ett värdigt och tryggt liv?
Vi behöver bara ett tydligt regeringsalternativ som står för en sådan politik.
FOTNOT: 15-16 mars anordnar Nätverket för Gemensam Välfärd konferensen Välfärd och framtid – samling för gemensamma lösningar för välfärden, jobben och klimatet:http://valfardskonferensen.wordpress.com/
Gunilla Andersson, Nätverket för Gemensam Välfärd
Ewa Glimhed, ordf LO Malmö
Ellie Cijvat, Jordens Vänner
Annica Ericsson, Malmö Feministiska Nätverk
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
