ledare Mitt under den värsta hälsokrisen på ett sekel har privata vårdcentraler förhandlat till sig oförändrad ersättning. Trots att de knappt har några besök. Istället för att skicka sysslolös personal till sjukhusen.
Jag sitter i styrelsen för Fyrishov AB, en kommunal anläggning med ett antal sim- och idrottshallar i min hemstad Uppsala. I början av mars, när coronakrisen började bli konkret, gjorde vi som alla andra delar av kommunen. Vi gick igenom förråden på sjukvårdsmaterial och skickade allt som kunde avvaras av handsprit, desinfektionsmedel och annat till vården. Vi inventerade våra lokaler, för att vara beredda om kommunen eller regionen skulle behöva plats för exempelvis ett fältsjukhus. Vad skulle kunna få plats i hall A? Hur många toaletter och duschar finns i anslutning till B-hallen? Och framförallt: vi gick igenom all personal på lönelistan för att identifiera dem med sjukvårdskompetens. Från ett tidigare yrkesliv. Från försvaret. Så gjorde alla kommunala förvaltningar, och alla kommunala bolag. Idag jobbar chefer för Uppsalas stadsbyggnadskontor inom hemtjänsten.
Samtidigt annonserade kommunen efter frivilliga, och Akademiska sjukhuset gjorde samma sak.
Och många har anmält sig. Pensionärer. Studenter på vårdutbildningar. Människor som bytt yrke. I Folkuniversitets källare har Uppsala MakerSpace ställt upp en farm av 3D-skrivare för att producera visir åt sjukvården.
En inspirerande mobilisering. Provocerande nog var en del av min hemstad undantagen: De privata vårdföretagen.
Detta trots att de privata vårdföretagen, som driver både vårdcentraler och ett antal olika läkarmottagningar här i Uppsala, har mycket mindre att göra just nu. Och trots att de är fulla av den kompetens som efterfrågas mest just nu: utbildad vårdpersonal. Det gäller inte minst vårdcentralerna, där en stor del av personalstyrkan utgörs av allmänläkare, distriktssköterskor och sjuksköterskor.
Istället för att fråga sig hur de bäst kunde göra nytta, och skicka all vårdpersonal de kunde avvara till sjukhuset, verkar de och deras intresseorganisation Vårdföretagarna ha ägnat sig åt att oroa sig för företagens vinster.
Åtminstone har jag svårt att tolka det på något annat sätt.
Mitt under den värsta hälsokrisen på ett sekel har vårdföretagen i Uppsala, Skåne och Stockholm, tre av Sveriges största regioner, nämligen lyckats förhandla till sig i princip oförändrad ersättning. I Uppsala är beslut om att privata vårdföretag ska få samma ersättning från regionen som i januari, från mars till maj, trots att de knappt har några besök.
Detta innebär alltså att de privata vårdgivarna får betalt för att göra ingenting. Mitt under pågående kris.
Nu har Region Uppsala aktiverat krisklausulerna i avtalen, för att tvinga företagen att ställa upp.
Uppsalas regionråd Emilie Orring (M) är glad. Det här, skriver hon på sin Facebook-sida, kan ”säkerställa överlevnad för dessa viktiga verksamheter”. Vårdföretagarna applåderar.
Det finns såklart ingen anledning att ge just privata vårdföretag en gräddfil till skattepengar. De har samma tillgång till regeringens stödpaket som alla andra företag, till exempel till möjligheten att korttidspermittera överflödig personal. (Om nu vårdpersonal till äventyrs skulle vara överflödig under coronakrisen, till och med flygvärdinnor har ju börjat jobba inom vården nu). Vårdföretagarna har förhandlat fram ett avtal med SKR om hur vårdgivare som har övertalig personal kan få ersättning för att låna ut den till regionen. Den detaljerade överenskommelsen reglerar till och med hur tjänstepension ska betalas ut.
Dessutom finns ju vårdbehoven kvar. En del onödiga besök ställs in, men de flesta som nu undviker att gå till vårdcentralen kommer ju så småningom att gå dit. Och generera besöksintäkter till vårdföretagen. Risken är alltså stor att företagen får betalt två gånger.
Men det är inte det värsta. Det värsta är att regionerna har skapat ett incitament för vårdföretagen att inte hjälpa till nu, under den akuta krisen. I förra veckan skickade Akademiska sjukhuset i Uppsala ut ett nödrop. – Vi har akuta behov, redan nu under helgen, men framför allt i början av nästa vecka. Det behövs 20 sjuksköterskor och 20 undersköterskor, sa Mikael Köhler, tillförordnad hälso- och sjukvårdsdirektör till Upsala Nya Tidning. De fick inte in ett enda erbjudande från de privata vårdgivarna.
Nu har Region Uppsala aktiverat krisklausulerna i avtalen, för att tvinga företagen att ställa upp. Tänk att det skulle krävas tvång. Vilken kris i krisen. Och så pinsamt för Vårdföretagarna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.