”För oss är det uppenbart att skolans och skolpliktens syfte och effekter behöver ses över och anpassas till barn, vårdnadshavare och samhällets behov i en ny tid”, skriver forskarna Anders Jönsson och Tobias Richard.
Våra barn och ungdomar trivs allt sämre i skolan. Antalet elever som inte vill gå dit ökar dramatiskt. En betydande del får inte med sig grundläggande kunskaper, samtidigt som betygshetsen driver fram psykisk ohälsa. Ändå är det krav på att eleverna ska infinna sig i skolan varje dag. Är detta verkligen rimligt?
Som många är medvetna om, går det inte särskilt bra för den svenska skolan. Ungefär 15 procent av grundskolans elever får inte med sig de kunskaper som krävs för gymnasieskolans nationella program. En betydligt större andel har underkända betyg i ett eller flera ämnen. Enligt Folkhälsomyndighetens statistik är barns trivsel i skolan anmärkningsvärt låg. Bland våra 15-åringar trivs knappt 10 procent mycket bra i skolan och trenden ser dalande ut. Något som däremot ökar är antalet barn som vägrar gå till skolan. Föräldranätverket Rätten till utbildning har publicerat en växande lista på närmare 300 vittnesmål om hur elever systematiskt diskrimineras och far illa i skolan4. Inte oväntat utgör barn med någon form av neuropsykiatrisk diagnos en stor andel av dessa. P1:s dokumentär Skolvägrarna skildrar hur dessa barns och vårdnadshavares situationer kan präglas av bottenlös frustration, skuld och skam5.
Frågan vi vill lyfta är hur rimligt det är att barn tvingas närvara i en skola, som inte ger dem den utbildning de enligt skollagen har rätt till, och som utöver detta är en direkt bidragande orsak till deras psykiska ohälsa. Skolplikten kom med folkskolestadgan 1842, men det var först vid 1900-talets början som närvaroplikten, pådriven av samhällsförändringarna, började gälla för alla barn i praktiken. För oss är det uppenbart att skolans och skolpliktens syfte och effekter behöver ses över och anpassas till barn, vårdnadshavare och samhällets behov i en ny tid. Vi behöver gemensamt börja arbeta för att skapa en intelligent utformad utbildningsverksamhet, där varje barn tillförsäkras en trygg och stimulerande miljö, inte bara i lagtextens aspirationer utan även i verkligheten. En progressiv utgångspunkt borde vara att alla barn, i alla skolor, varje given dag ska ha rätt att känna lust och trygghet inför och under sin skoldag. Men låt oss åtminstone vara överens om att skolan aldrig får vara orsaken till barns olust, otrygghet eller psykiska ohälsa.
Den politiska ambitionen lämnar dock mycket övrigt att önska. Förslagen om tioårig grundskola, obligatorisk förskola, tidigare betygsättning och starkare disciplinära åtgärder bygger alla på att det redan omfattande tvånget ska utökas än mer. Senast i ledet står Centerpartiets förslag om att förkorta sommarlovet. Ingenstans ifrågasätts vad som händer de övriga skolveckorna. Ingenstans diskuteras om det inte är själva tvånget som utgör ett av de fundamentala problemen med skolsystemet. Tvånget att dagligen gå till en skola där man inte känner sig trygg eller där man läser ämnen som är meningslösa eller obegripliga. Tvånget att kontinuerligt utsättas för bedömningar man aldrig bett om.
Det vore därför önskvärt om våra beslutsfattare och ansvariga myndigheter hade kunnat höja blicken och ta in de omdanande samhällsförändringar som har skett sedan mitten på 1800-talet och utreda skolans roll i ett sådant samhälle nu och i framtiden. På samma sätt som samhällsutvecklingen en gång var den drivande kraften bakom införandet av skolplikten, måste nu samhällsutvecklingen vara drivkraften i att omforma skolplikten.
För att säkerställa skolans möjligheter att utveckla barns kunskaper och förbereda dem inför framtiden måste utbildningssystemet förändras i grunden. Vi menar att det är hög tid att Sverige på allvar rannsakar sitt skolsystem i sin helhet i relation till dess syfte, utformning och effekter. Vi behöver ta ett helhetsgrepp om barns vardag och se till att alla delar av skolsystemet hänger samman, utformas och genomförs med barns välmående, trygghet, psykosociala utveckling och lust till lärande som högsta prioritet.
Anders Jönsson, professor, Högskolan Kristianstad
Tobias Richard, doktorand, Umeå universitet
4https://www.rattentillutbildning.se/vittnesmal/
5https://sverigesradio.se/grupp/34445
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
