Den myndige gamle rikshushållaren Gunnar Sträng fick en chock när han hamnade i opposition efter valet 1976. Nästan ingen var intresserad av aldrig så genomarbetade socialdemokratiska motioner och välskrivna reservationer i riksdagens utskott. Oppositionsarbete var ”som en skrift i vatten”, muttrade Sträng.
Det var därför inte så underligt att det kändes lite som en avslagen pilsner när de rödgröna i går repriserade sin ekonomisk-politiska motion från i våras, den som väljarna sedan dess hunnit säga nej till. Samtidigt var det lovvärt att de tre partierna lade fram sin alternativbudget i enlighet med vad de lovade före valet, men också för att kunna gendriva motståndarnas tal om att man inte skulle vara ”regeringsdugliga”.
Säkert kommer det under de kommande åren att finnas fler viktiga frågor där de rödgröna agerar kraftfullt tillsammans. Och ett antal frågor där de går olika vägar och några av de tre gör upp med regeringen för att slippa SD-inflytande. Men som redan Gunnar Sträng upptäckte är det föga meningsfullt att lägga allt krut på att snickra på begåvade utskottsformuleringar. Därför är det naturligt att det rödgröna samarbetet i stort sätts på sparlåga i år och nästa år, för att vinna tid för eftertanke, tid att ägna sig åt vad britterna kallar fence-mending, att laga staketet där hemma.
För Socialdemokraterna handlar det till exempel om att skaffa sig en skarpare jobbpolitik och en mer slagkraftig ekonomisk politik, som inte riktigt hanns med därför att så mycket tid gick åt till det gemensamma, att formulera ett alternativ till de borgerligas allians. Var fanns exempelvis konkreta förslag om de nya jobben, som kan ersätta de gamla? Och hur klokt var det att vilja införa en ny sorts förmögenhetskatt?
I går trumpetade Expressen ut på sin första sida om SPRICKAN mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna. De som skriver så har inte förstått att den rödgröna kampen tillsammans de senaste åren skapat en större öppenhet och tillit mellan de centrala aktörerna, som gör att de borde klara en paus på ett år eller två.
Vilka former samarbetet därefter kommer att ta inför nästa val återstår att se. Men politik handlar inte – som en del av mediefolket tycks tro – om procentsatser. Om vart och ett av partierna under några år hinner laga sina staket hemmavid, kan man vara övertygad om att det blir en starkare rödgrön opposition 2014. En opposition som inte främst konstrueras som en kopia av alliansens makthunger, utan som bygger på djupare förståelse i sak för de behov som människor har.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
