Dags att lyssna på Peab

Att Peab ställer sig bakom regeringens förslag att riva upp Lex Laval visar på en allt djupare spricka i Svenskt Näringsliv.

Förra veckan bröt byggföretaget Peab näringslivets front och ställde sig bakom regeringens förslag att riva upp Lex Laval. »Regeringen får stöd från oväntat håll«, löd DN:s rubrik. Med så överraskande var det förstås inte.

En långa rad företag i flera olika branscher är oroliga. De kan inte konkurrera med företag som bjuder under företag som har kollektivavtal. Det är närmast en existentiell fråga. Kommer de att slås ut eller tvingas de att handla upp tjänster från utstationerade företag för att kunna överleva? LO brukar tala om ordning och reda på arbetsmarknaden. Det gynnar löntagarna. Men det skulle också gynna företagen som vill konkurrera på lika villkor.

Om inte något görs kommer den svenska arbetsmarknadsmodellen på sikt att bryta samman. Då kommer stora segment av svensk arbetsmarknad att karakteriseras av låga löner och osäkra villkor. Vi är redan på väg dit. Så det är bråttom.

Och den främsta symbolen är förstås Lex Laval, eller utstationeringslagen, som infördes av den borgerliga regeringen 2010. Den gör det omöjligt för facket att kräva och verka för svenska kollektivavtal för utstationerade företag som verkar i Sverige. Det är denna lag arbetsmarknadsminister Ylva Johansson nu vill riva upp.

»Regeringens förslag tydliggör spelreglerna för vår bransch, och det är en bra början, även om fler skärpningar av lagar, regler och myndighetskontroller skulle behövas för att komma tillrätta med den osunda konkurrensen från oseriösa byggaktörer.«

Orden kommer alltså inte från Byggnads och LO. Utan det är Peabs koncernchef Jesper Göransson som talar. Därmed öppnas en ny konfliktlinje och allians.

Vill vi ha en anständig kapitalism eller någon form av rövarkapitalism.

Ledarfigurerna i Svenskt Näringsliv som motsätter sig varje form av reglering har all anledning att vara oroliga. Denna näringslivsorganisation talar med dubbla budskap. Ibland hyllas den svenska kollektivavtalsmodellen. Men samtidigt görs allt för att underminera den på andra områden. Försvaret av Lex Laval är skrivet i sten på Svenskt Näringsliv som därigenom kommer i konflikt med allt fler av sina egna stora medlemsföretag. Peab är inte det enda exemplet. Fler lär följa i spåren.

I grunden handlar det om vilket samhälle och vilken arbetsmarknad vi vill ha. Och vilket slags ekonomiska modell vi eftersträvar. Vill vi ha en anständig kapitalism eller någon form av rövarkapitalism. Dessvärre är det mycket som nu gynnar det senare alternativen. Det är därför högerreaktionära politiker vinner stöd runt om i världen. Den avreglerade marknadsekonomin som följer av dagens företagsledda globalisering undergräver sammanhållning och solidaritet. Den skapar en högst relevant oro för att dras med i ett »race to the bottom«.

Näringslivets motstånd bygger förstås på den nyliberal klockartro som borgerligheten odlat de senaste decennierna. Och en föreställning att det här i det långa loppet gynnar näringslivet. Bakom ligger också en önskan att ändra maktförhållanden på arbetsmarknaden och försvaga facket. Eller för att vara mer precis: tillfoga de fackliga organisationerna inom LO ett historiskt nederlag.

Det är nu upp till bevis för de borgerliga partierna. Det är hög tid att lyssna på företag som Peab. Och inte bara på de ideologiska locktonerna från Svenskt Näringsliv och deras ideologiska kampanjmakare. De borgerliga partierna avvisar än så länge alla propåer om en vettig reglering på det här områden. Det är uppenbart att trycket är hårt. Kraven på rättning i ledet är effektiva och ihärdiga.

Vi ska inte utesluta att Sverigedemokraterna, som tidigare velat bryta upp Lex Laval, ändrar sig.  Jimmie Åkesson bytte ju fot och fällde kravet på bättre upphandlingsregler.

Fler företag kommer att sluta upp bakom parollen »ordning och reda för löntagare och företag«. Peabs utspel visar på en allt djupare spricka i Svenskt Näringsliv. På den ena sidan företag som ser att dogmerna inte fungerar i praktiken. Och på den andra sidan de ideologiska hökarna.